Jag brukar passa på och fråga människor jag träffar om hur de lever, vad de jobbar med, var de bor och så vidare. Vid ett tillfälle träffade jag en ung tjej som just öppnat ett café. Som nybliven student var hon väldigt inriktad på att bo och leva på landet. Utbildningen var lämplig som förberedelse för det företag hon tänkte starta.
Hon gav ett mycket energiskt intryck och hon var helt säker på sitt val av livsinriktning. "Fast", sade hon, ”det skulle ju ha varit kul om man fått lite uppmuntran av kommunen! Tyvärr driver kommunen själv en liknande verksamhet som den jag tänkt starta. Det innebär att jag i stället för att få kommunen som kund får kommunen som konkurrent. Och då inte på samma villkor.”
Tjejen hade mycket kloka funderingar kring ett eget företag. Hon utgår från att hon själv måste ta ansvar för sin försörjning om hon vill bo kvar i sin hembygd. Jag kan inte låta bli att säga: ”Det är sådana ungdomar som dig som kommunen borde vara särskilt rädda om! Det är ni som är framtiden för de små kommunerna och landsbygden!”
Företagsamma ungdomar är landsbygdens i särklass viktigaste resurs.
Tjejen berättade att hon och några kompisar – som också har funderingar på att bli entreprenörer – träffat kommunledningen som visat sig ointresserade av vad tjejerna hade att säga. Klimatet för företagande – många gånger beroende på okunnighet och begränsad förståelse – är inte det bästa på småorter och landsbygd. Men värderingar, attityder och förhållningssätt går att påverka och förändra. Om bara viljan till förnyelse finns och är tillräckligt stor.
Ett viktigt verktyg för förnyelse är skolan, som kan få rollen av utvecklingscentrum.
För att få den rollen är det viktigt att kommunerna har en strategi för vilka mål skolan ska sträva mot. I läroplanerna finns många ”strävansmål” inskrivna som ger stora möjligheter till tolkningar. Ett mål för skolan i de små kommunerna borde givetvis vara att den ska ge eleverna ”försörjningskompetens” för att kunna bo kvar i sin hembygd.
En bra skola som den vi just invigt i Stigtomta har förutsättningar att locka barnfamiljer till orten! Något för kommunen att marknadsföra. Skolan kan intressera eleverna både för traktens historia och framtid. Och politikerna kan visa att man bryr sig om vad ungdomarna vill, kan och gör. Intresset för hembygden och dess framtid måste etableras under grundskolan. Sannolikt skulle en stor andel av ungdomarna vilja bo kvar på landsbygden men de måste kunna skaffa sig verktygen för försörjning under sin skolgång.
Valet när det gäller skolans mål står mellan att ge eleverna verktyg för att kunna försörja sig och bo kvar på landsbygden eller att bli anställningsbara i Stockholm och Mälardalen. Vilket väljer ni?
Fotnot: Tommy Jansson är utvecklingskonsult från Stigtomta och medverkar som fristående krönikör i SN.