Widqvist: Demokrati – Ja! Nyfascism – Nej!

Nyköping2019-04-13 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Obegränsad tolerans måste leda till att toleransen försvinner. Om vi erbjuder även dem som är intoleranta obegränsad tolerans, om vi inte är beredda att försvara ett tolerant samhälle mot de intolerantas angrepp så kommer de toleranta att förgås och toleransen med dem. Orden är Karl Poppers. Han skrev dem 1945 i andra världskrigets slutskede. Popper, österrikisk liberal filosof, flydde 1938 undan nazisterna.

Valet till EU-parlamentet den 26 maj kan vara ett ödesval för demokratin i Europa. De högerextrema krafterna, högernationalisterna, högerpopulisterna: många etiketter på samma andas anhängare. De är alla nyfascister: aktiva i de bruna nätverken runt om i Europa där Sverigedemokraterna skiljer ut sig som världens största parti med nazistiska rötter.

Nyfascisterna har inte varit starkare i Europa sedan 1930- och 1940-talen då fascisterna, och tvillingen nazisterna, förödde Europa med eld och död. Det fria liberala samhället är nyfascisternas huvudfiende. De vill ta hämnd på det öppna samhälle som ger människor rätt att tänka fritt, att älska vem de vill, att dyrka den gud som står hjärtat närmast. De vill vrida klockan tillbaka till tiden före upplysningen och dess idéer om demokrati, individuell frihet och mänskliga rättigheter. De vill ”rena” samhället från de som inte är som ”vi”. Vi är mitt i ett kultur- och civilisationskrig, agiterar Sverigedemokraterna. De spelar utstuderat med rasism och människors otrygghet.

”Partier som står oss nära växer och de tänker förändra EU inifrån och det är även vår strategi”, säger SD:s partisekreterare Richard Jomshof. SD:s franska vänner i Nationell samling, de italienska i La Lega, de holländska i Frihetspartiet, de österrikiska i Frihetliga partiet, de ungerska i Fidesz, de polska i Lag och Rättvisa...

Är fascism ett begrepp utan innehåll för majoriteten av medborgarna idag? Är vi numera så skumögda och oförmögna att se hur de auktoritära blir allt bredare, hur de intoleranta äter sig in i samhällsgemenskapen och sätter etiketter på de ”icke önskvärda”?

Fascisterna, de bruna, devalverar listigt och smygande människovärdet: hotet och hatet blir rumsrent. Det leder till en offentlighet där den småsinte framställer sig som patriot och den arrogante som ödmjuk.

Valet den 26 maj handlar om att ta ställning: buga för de totalitära eller stödja de demokratiska.

”April är den grymmaste månaden”, sa poeten T.S. Elliot. Låt oss omfamna våren i maj och rösta på partier vänster om den politiska mitten, eller i mitten!

LästipsFotnot: Ulf-Göran Widqvist är krönikör i SN och fristående från ledarsidan.