I ivern att marknadsföra sig, liksom vårda och stärka varumärket, tar sig kommunernas ”PR-arbete” stundtals udda uttryck. Senast i raden är Alingsås. Kommunens näringslivsenhet har sponsrat den lokala bowlingklubben och fotbollsklubben Holmalunds IF:s damsektion. Kravet på motprestation? Att spelarna förbinder sig att tala gott om ”caféstaden Alingsås” och i publika sammanhang berätta om hur bra staden är att bo och shoppa i.
Man kan fnissa åt det absurda i Alingsåsfallet. Men det generella fenomenet är utbrett: att kommuner och kommunala bolag sponsrar idrottsföreningar med målet att ”marknadsföra” och ”exponera” kommunen. I synnerhet är mer eller mindre kreativa sätt stötta elitklubbar populärt. Det kan handla om regelrätt sponsring, men kommuner underlättar också för idrottsklubbar genom stödköp och subventioner av olika slag. Den underliggande idén är att en framgångsrik idrottsklubb gynnar den lokala ekonomiska tillväxten
Verkligen? Om man omhuldar idén att politik ska vara evidensbaserad, är nyckelfrågan om kommunal sponsring och stöd till elitklubbar effektivt för att ”sätta kommunen på kartan”? Mitt intryck är att kommunerna själva sällan utvärderar om sponsring till elitklubbar ger önskad effekt.
Det innebär dock inte att kunskap saknas. Under 2016 försvarade nationalekonomen Emelie Värja, Örebro universitet, sin doktorsavhandling. Där testade hon bland annat tesen om kommuner, via olika slags ekonomiskt stöd, kan använda de lokala elitlagen som hävstång för att bli attraktiva och nå ekonomisk tillväxt. Värjas resultat är tämligen entydiga: hon ser inte riktigt några positiva ekonomiska effekter för kommunen av att ha ett framgångsrikt elitlag.
I min värld borde resultaten mana kommunerna till viss besinning. Det verkar inte finnas några skäl att tro att ekonomiskt stöd till elitklubbar är tillväxtfrämjande. Förutom att pengarna riskerar att hamna i sjön – om målet nu just är marknadsföring – finns tydliga alternativkostnader förenade med kommunal sponsring och annat stöd: medlen kunde ha använts till kärnverksamhet.
Och det skulle faktiskt inte vara så dumt, ens ur tillväxtfrämjande hänseende. Det finns skäl att anta att det som i grunden driver lokal tillväxt, är att kommunerna vårdar sina basfunktioner på ett så bra sätt som bara är möjligt. För det första, att göra platsen attraktiv genom att måna om att barnomsorg och skola är välskötta. För det andra, att säkra att den fysiska infrastrukturen – exempelvis vägnätet, bredbandsatsningen – är väl underhållen. För det tredje, att lägga ned kraft på relationen mellan det lokala näringslivet och kommunen: att den fungerar rättssäkert, smidigt och flexibelt. Håller man kommuninvånarna liksom de företagare som verkar på platsen, nöjda är det inte otänkbart att sannolikheten ökar för att fler invånare, företag och kapital letar sig dit.
Gissur Erlingsson
docent i statsvetenskap vid Linköpings universitet, boende i Gnesta