En minoritetsregering som den socialdemokratiska under Stefan Löfven kan vid en snabb bedömning uppfattas som fånge i sin minoritet. Utan kraft att driva en egen politik tvingad att alltid söka en majoritet i riksdagen för att ta steg framåt. Men det är en synvilla.
Även regeringen Löfven med sitt magra parlamentariska underlag har ett ganska stort handlingsutrymme. Om så inte var fallet skulle den naturligtvis dra ner rullgardinen och stillsamt avlägsna sig via regeringskansliets bakdörr.
Den läskunnige kan notera en rad beslut som gör skillnad (om man har socialdemokratiska sympatier) i vardagen för många människor. Vi är några veckor in i det nya året och som den petige läsare jag är noterar jag med nöje och förtröstan: 1) att barnbidraget har höjts, 2) att tandvårdsbidraget har fördubblats, 3) att inkomsttaket i sjukförsäkringen har höjts, 4) att yrkesprogrammen har fått mer resurser, 5) att pensionärerna har fått sänkt skatt och höjt bostadstillägg, 6) att det har blivit billigare att vara medlem i en fackförening, 7) att stupstocken i sjukförsäkringen har avskaffats, 8) att stödet till vuxenutbildningen höjts, 9) att folkhögskolan får den största utbyggnaden på 20 år …
Oppositionen som inte når upp till rönnbären (makten) riktar naturligtvis in sin kritik mot regeringen Löfven med förklenande omdömen: passiv, intellektuellt undermålig, feg, flummig.
Det kan vara svårt att orientera sig i ett ofta moraliserande och uppskruvat medielandskap. Press, radio och tv gör anspråk på hög kvalitet i information, debatt och analys. Sociala medier har sin egen förrädiska logik och bygger ofta på läsarens benägenhet att blunda för fakta, oförmåga eller ovilja att ta till sig information som stör den bild man redan har.
Sanningen ligger mycket sällan mellan två parters påståenden och det är journalistikens uppgift att granska och anstränga sig att visa om agitationen är sann eller falsk. I valrörelser är journalistikens kvalitet viktigare än någonsin. Tidningarna är generellt trovärdigare än sociala medier av det enkla skälet att journalisternas texter bygger på den mänskliga kontaktens tredimensionella värld, till skillnad från de sociala mediernas tvådimensionella.
De flesta av oss röstar inte med fötterna. Valmanskåren är ett antal miljoner tänkande medborgare. Det är vi som bedömer och värderar de små stegen av förändringar som sker eller inte sker genom beslut i regering och riksdag.
En minoritetsregering kan med andra ord uträtta en hel del trots ett smalt stöd i riksdagen. Om valet 9 september i år kommer att ge en borgerlig fåtalsregering så blir det följaktligen en rejäl svängning i den ekonomiska och sociala verkligheten för medborgarna, oavsett om Sverigedemokraterna ger regeringschefen sitt tysta eller öppna stöd. Märk att i Sverige räcker det med att regeringen tolereras av riksdagen, den behöver inte ha ett majoritetsstöd för att överleva.
Ulf-Göran Widqvist
(S), författare och småföretagare