Med beundransvärt högmod och självförtroende säger oppositionsrådet Anna af Sillén nej till ansvarstagandet i Nyköpings kommuns gemensamma organ som Stadshuset AB och Gästabudsstaden AB. Hon lämnar helt sonika uppgifter som av tradition är just det, gemensamma, i skötseln av Nyköpings kommun. Hon lämnar sin stol tom. Tom är även Sofia Remnerts, liberalernas gruppledare, stol i Stadshuset AB.
Det enkla förhållandet är att den politiska majoriteten leder kommunens löpande verksamhet enligt principen att kommunen har en politiskt styrd organisation. Men därutöver finns organ som är partipolitiskt sammansatta, men ”neutrala” i sin verksamhet och som av en lång tradition hanteras av majoritet och opposition tillsammans: Stadshuset AB är ett sådant organ, Gästabudsstaden AB är ett annat. Till saken hör att Stadshuset AB är ett koncernbolag/moderbolag för kommunens bolag. Som styrelseledamot har man att bevaka bolagets intressen, inget annat. Styrelsen är inget forum för partipolitiskt agerande. Nyköpings tradition är grundmurad i fråga om den breda representationen i Stadshuset AB. Den breda representationen är en fråga om ansvar och information.
Oppositionsrådet har ett arvode av 59 000 kr per månad. (Inom parantes kan sägas att högre månadslön har bara tre (3) procent av Sveriges alla heltidsarbetande). Gruppledares arvode är 26 000 kronor per månad.
Avsikten med dessa generösa arvoden är att oppositionen ska ges möjligheter att bedriva en genomtänkt opposition, granska de styrandes politik och presentera olika former av alternativ till majoritetens politik, allt i akt och mening att vitalisera den kommunala demokratin och visa medborgarna hur de politiska alternativen ser ut och vilka ambitioner oppositionen har. Majoriteten styr och har sitt ”försprång” i kraft av sitt maktinnehav.
Uttåget från Stadshuset AB och Gästabudsstadens AB ger mig intrycket av en likgiltighet inför ett ansvarstagande som i ett eventuellt känsligt opinionsläge kan var besvärande, eller rent av planerad okunnighet: Jag var inte där alltså vet jag inte vad som beslutades, och med det icke-ansvaret kan jag agera som det passar mig bäst. Oppositionsrådet och gruppledaren har hamnat i sin egen politiks döda vinkel och blundar därmed för sitt ansvar.
Varje kommun har skapat sin egen politiska kultur som bygger på ett underliggande förtroende och en praktisk solidaritet, politik och förvaltning emellan, för att kommunens verksamheter ska kunna utföras så effektivt, tydligt och positivt som resurser och regler medger. Utan detta förtroende, ansvar och öppenhet, blir kommunen en byråkratisk mystifikation som många medborgare betraktar med misstänksamhet.
Ulf-Göran Widqvist (S)
författare och småföretagare