I måndagens SN kunde vi läsa om en rad bilar som drabbats av punktering på E4. På väg till redaktionen noterade jag flera modeller av äldre snitt.
Inte för att det spelar någon roll i sig, såväl nya som gamla bilar får punka. Själv hör jag till en skara som haft en ansenlig mängd bilar under åren varav de flesta varit mycket analoga med exempelvis manuella fönsterhissar, backspeglar och askkopp.
Förra året utfärdades 138 403 skrotningsintyg, enligt Transportstyrelsen. När du läser detta är två bilar jag ägt på god väg att förvandlas till konservburkar. Ett företag som erbjuder kostnadsfri skrotbilshämtning lovade att glida förbi under tisdagen, dra upp åbäkena på lastbilsflaket och köra dem till bildemonteringen.
Den ena, en Audi -96:a, har under alldeles för lång tid år stått på min parkering och dragit till sig damm, rost och sura blickar. Har tänkt fixa felen i motorn, men nej. Slöheter.
Den andra har av bekanta kallats ”pundarbilen” beroende på farkostens bedrövliga utseende. En rödmatt Nissan -87 som jag haft uppställd på en gratisparkering där någon bland annat backat in i sidan och krossat framrutan med en stor sten. Hur vet jag att det var en sten? Den låg kvar på taket. (När jag köpte bilen hittade jag för övrigt ett gammalt kassettband från FIB aktuellt under passagerarstolen.)
Jag känner ett styng av dåligt samvete över att ha försakat Audin under flera år och att pundarbilen – vars motor var pålitlig som en Sankt bernhardshund – nu ska behöva rulla in i bilparadiset.
Men ur miljösynpunkt känns det förstås helt rätt. Googla om du har funderingar på att återvinna något du inte längre använder!
REPORTER