I en tidigare krönika skrev jag om sommarens värme och torka och hur den hanterats hos oss på länsstyrelsen. Då handlade det om initiativ för att tillgodose foderbehovet för betande djur, men även om förebyggande insatser för att undvika vilda bränder i skog och mark. Faktum är att vi har dubbla uppdrag inom brandområdet. Samtidigt som vi tar initiativ, för att skydda enskilda och allmänna värden från att slukas av bränder, har vi i uppdrag att starta bränder, hur konstigt de än kan låta, genom så kallade naturvårdsbränningar.
Intressant i sammanhanget är att det krävs specifika förhållanden för att en naturvårdsbränning ska kunna genomföras. Det ska vara lagom torrt och varmt, samtidigt får det inte finnas risk för att branden får ett okontrollerbart förlopp. På länsstyrelsen planerade vi för flera naturvårdsbränningar i år, men efter den varma våren blev det snabbt för torrt för bränning. I början av oktober såg det dock ut att öppnas en möjlighet för genomförande. I senaste laget för bra ett resultat, men fuktiga nätter och korta dagar ger bra säkerhet. Samtidigt var våra experter väl medvetna om att det, ett år som detta, ställdes extra höga krav på information till allmänheten. Förhållandena ändrades dock, så någon bränning blev aldrig aktuell.
Varför genomförs då naturvårdsbränningar i vårt län frågar sig kanske någon? Det har väl brunnit så det räcker i år tänker kanske någon annan! Faktum är att det är en del av länsstyrelsen mångfacetterade uppdrag, för att gynna den biologiska mångfalden. Det finns faktiskt växter och djur som är helt beroende av att det brinner i skog och mark. Ett exempel är växten svedjenäva, ett annat den sotsvarta praktbaggen. Den senare är en insekt som kommer så snart skogsbranden är ett faktum. Till saken hör även att mycket få av de brandgynnade arterna rör sig över så stora områden att de skulle gynnas av bränder i andra delar av landet.
Vi på länsstyrelsen har, som en del av miljömålet för levande skogar genomfört naturvårdsbränningar sedan år 2013. Våra medarbetare planerar noga i vilket naturreservat, endast sådana områden är aktuella för vår del, en bränning ska genomföras. För den operativa delen av uppdraget, hyr vi in företag som är experter inom området. Det sker alltid i tallskog och området är sällan större än 15 hektar. Planerna stäms alltid av med räddningstjänsten. Efteråt bevakas området till dess att all glöd pyrt ut. Det är dock inte bara vi som genomför naturvårdsbränningar, även skogsbolag gör detta, då på egen mark förstås.
Blickar man bakåt i vår historia kan man konstatera att skogen brann ofta till för cirka 200 år sedan. I takt med ökad övervakning och effektiv brandbekämpning har antalet bränder minskat rejält. För Södermanlands och den biologiska mångfaldens skull, hindrar – och startar vi på länsstyrelsen bränder!
Liselott Hagberg
Sörmlands landshövding