Mina vardagskvällar ägnas ofta åt e-post och handlingar av olika slag, eller åt att skriva texter och förbereda möten. Sällan sitter jag en hel kväll i tv-soffan men jag följer olika typer av nyhetsutsändningar och debatter och granskande journalistik intresserar mig särskilt. Därför bänkade jag mig framför tv:n när ett program om den så kallade sjukhusstriden i Sollefteå sändes i början av den här månaden.
Programmet handlade om kampen för eller emot nedläggning av verksamhet vid sjukhuset i nämnda stad. Att människor har olika åsikter är alls inget konstigt och att de får möjlighet att framföra dem är en av demokratins grundpelare. Jag har själv varit politiskt aktiv under 21 år av mitt liv och vet att heta debatter hör till politikens villkor. Särskilt hett kan det bli när debatterna blir känsloladdade och det är inte så konstigt. Men det fanns annat i programmet som förvånade. Motståndarna till nedläggningen ägnade sig åt personangrepp och rena hot, både mot beslutsfattare och mot deras anhöriga. Skamligt tycker jag. Ingen ska behöva utstå sådant och det är skrämmande att detta blivit vanligare. Det förekommer även mot medarbetarna i ”min” myndighet.
På länsstyrelsen tas tusentals beslut varje år. För det mesta accepterar mottagarna, som kan vara allt ifrån kommuner till enskilda människor, fattade beslut och motiveringar. Enligt gällande ordning har den som inte är nöjd, i de allra flesta fall, också möjlighet att få saken prövad i ytterligare en instans. Av beslutet framgår hur lång tid man har på sig för detta och vart man ska vända sig. Det händer dock att människor inte nöjer sig med det, ibland reagerar de på sätt som inte är ok.
Ett exempel som ligger nära i tiden är skyddsjakten på de så kallade varghybriderna i vårt län. I samband med dessa beslut drabbades inte bara en, utan flera av länsstyrelsens medarbetare av direkta hot riktade mot dem personligen. Hoten framfördes av människor som var emot skyddsjakten som sådan. Vad dessa troligtvis glömde eller kanske inte kände till är att länsstyrelsens tjänstepersoner fattar sina beslut baserat på gällande lagstiftning. Beslutsfattande är en del av deras tjänsteutövning, det ingår alltså i deras jobb. Vad som inte ingår är att behöva utstå hot och okvädesord. Jag säger det igen, ingen ska behöva utstå sådant!
Den som inte är nöjd med gällande lagstiftning och anser att den bör ändras vill jag ge ett par råd. Mitt första: ta kontakt med någon av lagstiftarna, det vill säga ledamöterna i Sveriges Riksdag, och för fram din uppfattning. Mitt andra: låt engagemanget komma till uttryck inom ramen för ett politiskt parti. Alla som vill har nämligen möjlighet att engagera sig politiskt.
För fem år sedan lämnade jag själv partipolitiken, för att tillsammans med medarbetarna på länsstyrelsen göra verklighet av politiska beslut, med gällande lagstiftning som grund. Det vill vi fortsätta med, utan att bli utsatta för hot!
Liselott Hagberg
Sörmlands landshövding