Tiden är kommen för Sörmlands museum och Nyköpings kommun att dela ut Sveriges största pris inom historia – Stora historiepriset. Som tidningen tidigare rapporterat är det Annika Sandén, docent i historia vid Stockholms universitet, som är årets pristagare. Hon får priset dels för sin forskning om individuella livsöden under svenskt 1500- och 1600-tal och dels för sin förmåga att genom populärhistoriska böcker nå ut till en bredare allmänhet.
Att det blev just historia som grep tag i Annika Sandén är att betrakta som något av en självklarhet. Intresset väcktes tidigt, redan under den tidiga barndomen i mitten av 70-talet.
– Mitt första historiska minne var när jag gick på lekis, som det hette då. De spelade Beethoven vid något tillfälle och jag hade aldrig hört något liknande. Jag kände direkt att det tillhörde en annan tid och blev väldigt fascinerad, säger hon.
– Sedan minns jag att det också gick något tv-program på den tiden. Det var en serie som handlade om historiska tillbakablickar, om antika Egypten bland annat. Det älskade jag.
Universitetstudierna började planlöst, förklarar Annika Sandén. Efter studier i diverse ämnen, däribland litteraturvetenskap, landade hon slutligen i historia – dock inte med en omedelbar entusiasm.
– Jag tyckte inte att det var jättekul i början. Det var mycket prat om kungar, om 30-åriga kriget, truppförflyttningar. Men senare när jag skulle skriva D-uppsats, då blev jag fast.
Inför uppsatsarbetet fick studenterna välja mellan ett antal tillgängliga ämnen. Bland alternativen fanns brott och straff i äldre tid, vilket snabbt fångade Annika Sandéns uppmärksamhet.
– Jag tyckte det lät jätteintressant. För mig var det där som allt verkligen började, säger hon.
Hur kommer det sig att du landade i vardagsliv och levnadsvillkor under just 1500- och 1600-talen?– Det är en väldigt intressant period, det är tiden innan statsbygget började ta form och innan den framväxande centralmakten. Det är också under 1600-talet som det börjar produceras rikligt med skriftligt material. Ser man till källorna, domstolsprotokollen till exempel, så är det första gången vanligt folk kommer till tals.
Generellt sett, hur tedde sig vardagslivet för befolkningen i Sverige under 1600-talet?– Det var på många sätt tufft ekonomiskt. De allra flesta var jordbrukare. Vi vet också att 1600-talet var en kylig period, långa vintrar och korta somrar, vilket påverkade skördeutfallet. Folk levde ofta i perioder av regelrätt svält, samtidigt som man ständigt skickades ut i krig.
Bland de böcker som Annika Sandén gett ut genom åren syns bland annat Missdådare och Bödlar. Sistnämnda är en djupdykning i vilka som blev ålagda att verkställa dödstraffen i 1600-talets Sverige, och varför.
– Det var ju ingen som ville ha det här jobbet så makten rekryterade därför bland dödsdömda tjuvar. Tackade man ja fick man fortsätta leva under förutsättning att man tog det här skamfyllda jobbet, säger Annika Sandén.
– De som blev bödlar stämplades automatiskt som outsiders. De hamnade utanför gemenskapen och fick till exempel inte vara med under byfester.
På frågan om vilken plats eller händelse Annika Sandén skulle besöka om hon kunde resa tillbaka i historien kommer svaret snabbt.
– Det blir såklart mitt 1600-tal. Jag skulle kliva in i en by och bara lyssna till hur de pratar, se hur de hälsar på varandra, tilltalar varandra, smyga efter och se på när de går i kyrkan, hur de sätter upp håret, precis allt.