Med gitarren som historieguide

När andra tar semester har många kulturarbetare sin mest hektiska tid. I vår sommarserie tittar vi in hos aktuella kulturpersonligheter i Sörmland och tar reda vad de har för sig under de varma månaderna. Först ut är musikern Mårten Falk.

5 juli 2014 00:00

Mårten Falk är riktigt vass på gitarr, men desto sämre på att ta semester. Och med ambitionen att dokumentera och sprida kunskap om europeisk konstmusik, från 1500-talet fram till i dag, har han en del att göra.

Ändå, i det röda trähuset i Sparreholm känns stressen långt borta. Mårten Falk serverar jordgubbar i trädgården. Samtalet böljar mellan Black Sabbath och Andrés Segovia.

För två år sedan påbörjade Mårten Falk arbetet med det ambitiösa projekt som ska resultera i elva timslånga filmer. Var och en laddad med kunskap och musik från en särskild epok ur musikhistorien. Ett projekt av den kalibern tar långt mer än två år i anspråk och på ett sätt kan man säga att Mårten Falk har bäddat för det här under hela sin karriär som klassisk gitarrist.

– Jag har jobbat med all den här musiken tidigare i olika perioder. Jag brukar ha en fördjupningsperiod då jag under några år går in för viss musik. Då skickar jag efter alla doktorsavhandlingar och böcker jag kan hitta. När jag skulle börja med spansk renässansmusik köpte jag in instrumenten och 45 cd-skivor för att lyssna in mig.

Instrumenten, ja. Mårten Falk nöjer sig inte med att leta fram, spela och dokumentera den musik som är specifik för en viss epok. Den ska dessutom spelas på instrument som användes under den tiden.

Därför ligger det just nu en handfull instrumentfodral, i mer eller mindre märkliga former, på verandan till huset i Sparreholm. Mårten Falk öppnar fodralen och tar fram en nätt liten barockgitarr, en betydligt mer robust rysk släkting och en kurvig luta. Den ryska gitarren visar sig innebära en alldeles särskild utmaning.

– I 1800-talets Ryssland spelade man på en sjusträngad gitarr som var stämd helt annorlunda än vad vi är vana vid. Att lära mig spela på den var som att lära mig läsa noter på nytt. Jag fick sitta en minut med varje ackord och fundera på hur jag skulle ta det.

I takt med att den västerländska gitarren blev alltmer populär glömdes den musik som komponerats för rysk gitarr mer eller mindre bort. Mårten Falk gissar att de i dag är runt tio gitarrister i världen som spelar musiken.

– Man fortsatte att använda den typen av gitarr inom romsk folkmusik, men hela repertoaren av klassisk, romantisk musik glömdes bort. Så det var en fantastisk skatt jag hittade när jag lärde mig spela den musiken.

– De hade ett speciellt sätt att komponera. Musiken är väldigt romantisk, lite besläktad med Chopin och den romantiska pianomusiken. I den spanska romantiska gitarrmusiken finns inte det där östeuropeiska vemodet.

Längst in i trädgården, förbi vinbärsbuskar och vildvuxet gräs, finns ett rött litet hus med skylten "Guitarrista" på dörren. Det är Mårten Falks arbetsrum. Där sitter han flera timmar om dagen och övar och övar. Vi går in genom den lilla dörren och Mårten Falk plockar fram sin barockgitarr. Jag och fotografen tystnar tvärt när han börjar knäppa på strängarna.

– Det är svårt att spela klassisk gitarr, så det krävs en hel del övning. Jag övar helst inte mindre än fem timmar om dagen.

Den avslutande delen i exposén omfattar musik från 2000-talet och måste ses som den mest experimentella. Musiken är komponerad direkt för Mårten Falk och framförs med något udda tekniker.

– Jag spelar bland annat med kakformar och med en lattevisp. Sista stycket avslutar jag med att smeta in gitarren i en Schwarzwaldtårta och en prinsesstårta.

Även om Mårten Falks musikhistoriska projekt har både djup och bredd gör han inte anspråk på att leverera en uttömmande historisk kartläggning.

– Jag ser mig själv mer som konstnär än som musikhistoriker, så det blir ett ganska subjektivt urval. All musik jag spelar är musik jag älskar.

Vad är det då som driver en person att ta sig an ett projekt där arbetsinsatsen, om den skulle omvandlas i pengar, borde ha gjort upphovsmannen till miljonär, men där Mårten Falk hoppas att det hela ska gå plus minus noll?

– Jag gör det här av två anledningar. Dels för att kunskapen kring den klassiska musiken blir sämre och sämre. Det är ändå ett tusenårigt europeiskt kulturarv. Och dels för att nutida konstmusik är något som nästan ingen vet hur det låter. Det är verkligen något jag vill sprida kunskap om.

Mårten Falk tystnar.

– För mig är det en demokratifråga. Som det ser ut nu är det bara de som är uppväxta i familjer där man lyssnar på klassisk musik som kommer i kontakt med den. Andra får inte ens chansen att välja eller välja bort den.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Erika Walukiewicz