Teckningarna flyter ut ur Filippas hand

Har hon semester så börjar det snart att klia i fingrarna efter att få teckna igen. Filippa Widlund har ständigt nya bildidéer.

22 oktober 2004 16:14
Hon sitter uppe i sin ateljé med utsikt över Gnesta. Här arbetar hon varje dag, läser nya bokmanus och funderar. Gör små skisser och färglägger.
För runt två veckor sedan lämnade hon ateljén för att åka till Stockholm och ta emot en utmärkelse för Årets pandabok för barn och ungdom. Priset delades ut i regi av Världsnaturfonden och det var kung Carl XVI Gustaf som delade ut det.
Jag började vara nervös för prisutdelningen redan i våras när vi fick reda på att vi skulle få priset. Jag var rädd att jag skulle vara helt borta av nervositet under prisutdelningen. Men det var en väldigt lycklig dag! Kungen var lågmäld och humoristisk. Vi fick se diabilder på älgjakter från en annan bok och då var hans gamla släktingar med, vilket han kommenterade.
Vad betyder priset för dig?
Det betyder otroligt mycket när man sitter som jag hela dagarna och jobbar ensam. Det är ju en uppmaning om att det jag gör är bra och ger inspiration, kraft och energi att gå vidare. Nu efteråt är jag stolt och sitter och tittar på diplomet. Det är kul att få ett bevis från folk runtomkring.

Idén till boken kom från bokförlaget som Filippa arbetar mest med.
Förlaget hade kontakt med två skribenter och när Filippa träffade dem kändes det som att allting stämde. Boken, Äventyret naturen, är en bilderbok som går från a till ö, eller från asfaltdjungel till ögonkorall. Det handlar mer om beteenden i naturen än om vilda djur.
Jag tycker bäst om illustrationen till nattliv eller den till eld. De är ganska enkla och grafiska. Jag brukar ha så mycket färg annars, men jag försöker att dämpa mig. Över huvud taget lärde jag mig väldigt mycket av att illustrera den här boken. Man tvingas in i ämnen som man aldrig skulle komma på själv och hittar figurer och stämningar som man inte skulle ha hittat.
Filippa tycker om att illustrera naturbilder och har gjort det mycket.
Naturen är även hennes egna intresse, så det blir lite av en lyx att få gräva ner sig i ämnet, tycker hon. Själva brödfödan kommer från att illustrera skolböcker. Det blir exempelvis många böcker om matematik.

Hur gör man en rolig illustration om matte?
Jag är mer eller mindre sifferanalfabet och har ingen respekt för formler och sådant. Jag tror att det gör att det är lättare för mig att illustrera matteböckerna. Ofta är det böcker för lågstadiet och då kan man ju levandegöra matten på massor av sätt.
Tecknandet har funnits med i Filippas liv ända sedan hon var liten. Då satt hon och tecknade på varje ledig stund. Till slut tog pappret slut, så då fick mamma ta hem makulerat papper från jobbet på Norrbottenskuriren.
Filippa gjorde små häften med text och bild och visade upp för släkten. Yrkesvalet som illustratör var därför helt naturligt.
Helst vill hon illustrera för barn, eftersom det finns större utrymme för fantasi då.
Med tecknandet får jag utlopp för något. Jag tror inte att jag kan låta bli. Efter en semester kan det vara lite trögt, även om jag alltid har med mig anteckningsbok även när jag är ledig. Jag brukar teckna vad som helst ett tag och då kommer tankarna i gång igen och det blir världens flöde! Ibland kan jag titta på handen och bli alldeles förvånad över hur den arbetar. Det är som att befinna sig i en trygg egen liten värld.

För två år sedan tecknade och skrev Filippa serieboken Mona i rymdåldern där Mona for upp i rymden med sina hemliga raketskor.
Det var min absoluta dröm att både rita och skriva själv. Målet är trots allt att göra egna böcker som jag gjorde när jag var liten. Jag skulle gärna vilja göra flera böcker om Mona, om hur hon åker runt i universum. Jag hoppas att jag får tid att göra det någon gång.
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Lina Pihl