"Man blir jäkligt stark", säger Julius Hjalmarsson.
Det var egentligen av en slump att 17-årige Julius Hjalmarsson från Nyköping började dansa balett. När han upptäckte intresset för dans i grundskolan var drömmen att åka på turné med coola världsartister. Idag är kalendern fylld med hårda veckor av repetition samt kontroll- och teknikövningar – allt för att bli så bra som möjligt.
– Jag bara halkade in i det. När jag skulle söka gymnasium behövde jag någon typ av förkunskap i balett och började träna det på kulturskolan i Nyköping. Det var kul då men inget jag egentligen ville satsa på. Men nu när vi fick reda på att vi skulle göra Nötknäpparen kände att jag måste börja satsa, säger han.
Julius har bara dansat balett i två år. Det stora intresset väcktes när han började med klassisk dans på De Geergymnasiets estetiska program i Norrköping. I november ska skolan uppträda med den klassiska baletten Nötknäpparen i Linköping – något som kräver mycket träning och förberedelser.
– Kroppen orkar inte alltid. Det är främst flexibiliteten som många tränar upp när de är små. Den är svårare att få när man är "gammal" som jag, säger Julius och fortsätter:
– Jag brukar säga att jag tränar för mycket. Det brukar landa på uppemot 15 timmar i veckan. Man blir jäkligt stark, säger Julius Hjalmarsson.
Och visst är det så. Baletten är en gammal dans med tydliga könsroller där männen lyfter upp de kvinnliga dansarna – något som kräver bra hållning och uthålliga muskler.
Trots det menar Julius Hjalmarsson att det finns mycket fördomar om killar som dansar balett.
– Det är jättevanligt att man tror att alla manliga balettdansare är homosexuella. Men alla är ju inte det. Dansskolor som har till exempel hip-hop på schemat har fler killar än balettlinjen. Jag tror att det handlar om machokulturen där man är cool om man dansar hip-hop men en mes om man dansar balett, säger han.
Coronaåret 2020 har, som för det mesta av det svenska kulturlivet, inneburit en del inställda föreställningar. Däribland ett träningsläger i Danmark som skulle avslutas med en föreställning på Den Kongelige Ballet i Köpenhamn. Men Julius slutar inte träna för det.
– Det är ju såklart jättetråkigt. Men vi får aldrig lägga av och måste alltid hålla igång så att vi håller oss starka.