Det verkar råda några missförstånd om yttrandefriheten

Kulturdebatt

Dan Park, en person som kallar sig konstnär, har bränt ett exemplar av Koranen i Malmö. En provokation förstås, och ett gäng bråkmakare bestämde sig för att ta saken i egna händer och bränna upp några bilar som svar på Parks aktion.

Debatten på nätet kom som ett brev på posten. Å ena sidan de som hävdar att Park gjorde fel och inte borde ha fått tillstånd att bränna Koranen för att det kränker människor. Å andra sidan de som häver ur sig rasistiska uttalanden mot muslimer och sådär i marginalen också hävdar att han måste få bränna vad han vill i yttrandefrihetens namn.

Jag blir bara trött. 

Trött på de förutsägbara reaktionerna, där unga män som gillar att bråka fick ett extra tillfälle att göra det.

Trött på att Dan Park tror att han gjorde något unikt och provocerande. Faktum är ju att högerextremister och rasister över hela världen gjort just den handlingen till sin favoritsport eftersom de vet att många muslimer blir kränkta av det.

Tänk så besvikna de måste ha blivit när imamen i Malmö redan innan aktionen bad alla muslimer att strunta i Park. 

 Men händelserna i Malmö ställer också frågan om vad som egentligen är yttrandefrihet. Där verkar det råda några missförstånd.

För det första är det inte yttrandefrihet att slippa bli motsagd. Många gånger under de senaste åren har jag varit inne i trådar på sociala medier där personer som får mothugg svarar med ett ilsket: ”Sluta, ni kränker min yttrandefrihet!”

Nej. Om du skriver något korkat och någon annan säger att du har fel har ni båda använt er yttrandefrihet. Det kallas att diskutera. Ibland blir man överens när argument brutits mot varandra. Ofta lämnar man diskussionen med samma övertygelse som man gick in i den - utan att någon fått sin yttrandefrihet kränkt.

Däremot är det ett stort problem att så många diskussioner på nätet slutar med hat. Om en svärm av hatare skickar hundratals oförskämda mejl till dig är din yttrandefrihet definitivt i fara. 

Ännu värre med hot, förstås. Jag har många bekanta som fått hot riktade mot sig. Både hot om misshandel och rena mordhot. Då är syftet att tysta personen i fråga. Fler borde åtalas och dömas för hot på nätet. 

Det andra missförståndet handlar om att yttrandefriheten borde begränsas för att människor inte ska bli kränkta. Det är en märklig uppfattning. 

Jag håller med om att den som har ordets makt borde vara försiktig med uttalanden eller uttryck som kan kränka människor. Särskilt om dessa befinner sig i en underordnad position i samhället. Det vill säga: Dan Park borde inte bränt Koranen. 

Men hade han rätt att göra det? 

Ja, det tycker jag. 

Vi människor blir kränkta av många saker. När vänsteraktivister brände svenska flaggan i demonstrationståg på 70-talet var det många äldre och konservativa svenskar som blev kränkta. I USA vill den kristna högern inskränka människors rätt att häda Bibeln, och glömmer att Jesus faktiskt blev korsfäst efter en anklagelse om att häda. Han ifrågasatte ju den rådande trosuppfattningen.

När jag själv var med och gav Tucholskypriset till den fängslade bokförläggaren Gui Minhai hävdade den kinesiske ambassadören i Sverige att Kinas 1,3 miljarder människor hade blivit kränkta av beslutet. 

Börjar vi använda lösa begrepp som argument för att begränsa yttrandefriheten kan vi vara säkra på att det snart kommer att vändas mot allt fler yttranden. Och mot allt fler av oss.