Anna Stadling har gjort en julkonsert som hon själv skulle vilja höra, med fokus på utsatthet, ensamhet och gemenskap.
– Jag är uppvuxen med att mamma och pappa bjöd in ensamma till julen, så jag har från början fått en blick åt ett annat håll än bara den egna familjen. Det finns också så många nu som är skilda från sina familjer, genom flykt, säger hon.
Anna Stadling har svårt för den köphets som julen innebär och skyr den kommersiella julmusiken. Med sin julkonsert vill hon istället ge en stunds eftertanke.
– Det är nedtonat och akustiskt, mycket handlar om rösten och berättelserna och det som finns bakom berättelserna.
Jag vill komma under ytan på mig själv och andra. Inte underhålla utan kommunicera, säger hon.
Anna Stadling har gjort sig känd för att kunna göra andra artisters låtar till sina egna genom avskalade tolkningar med sin uttrycksfulla röst. För tre år sedan tog hon det djärva beslutet att göra en skiva där hon tolkade Johnny Cash-låtar.
Efter det har hon släppt en ny skiva, American tunes for Christmas, tillsammans med musikerna i Cash-projektet, gitarristen Pecka Hammarstedt och kontrabasisten Andreas Nordell. Julkonserten kan ses som en förlängning på Cash-konserten, tycker Anna Stadling som nu blandar material från båda skivorna.
Mannen i svart är kanske inte den första man tänker på i julsammanhang. Hur har du tänkt?
– Han har ju bland annat gjort I heard the bells on Christmas day. Fortsättningen på texten är "peace on earth and goodwill to men". Jag är väldigt textbaserad och många av låtarna har ett fredsbudskap. Jag tänker att det här är mer en fredskonsert än en julkonsert. Fred kan betyda så mycket. Det är en speciell tid kring jul som många tycker är jobbig, de som blivit ensamma och inte orkar med den lyckliga bilden.
Musikaliskt är upplägget det avskalade och nakna. Mycket bygger på den trestämmiga sången, som blivit Cash-trions signum. På Skottvångs Grufva får de dessutom förstärkning av Staffan Johansson, som bland annat spelar lap-steel.
– Det finns så mycket att hämta i den amerikanska strängmusiken, där rötterna till sångerna ofta är religiösa. Jag är själv uppvuxen i kyrkomiljö på gott och ont och köper inte hela konceptet. Men det finns något vackert i tanken att vi alla är lika och borde bli behandlade lika. Jag tror inte att det är farligt att stanna upp och blicka åt att livet är olika, säger Anna Stadling.