Som titeln delvis antyder utspelar den sig i Mariefred – och det bärande temat är vänskap.
– Handlingen utgår från två unga studenter som träffas i Uppsala och lär känna varandra närmare i hennes föräldrahem, herrgården Marieholm. Han är en ganska ensam kille, hon en mycket säregen kvinna. Men, nej, det är absolut ingen kärlekshistoria utan snarare en berättelse om ett starkt vänskapsband och om läsandets betydelse, säger författaren själv.
– Man kan se den som en slags kärleksförklaring till böckerna och litteraturen.
Mariefredsbor kommer att känna igen platserna i "Marieholm: en sörmländsk sommarsaga", däremot är både själva historien och personerna ren fiktion.
– Superfiktion, understryker Mats Ingemarsson. Men tillstår att den unge mannen möjligen hämtat vissa drag av honom själv i yngre dagar.
Trots att Mats Ingemarsson länge undervisat i både litteratur och kulturhistoria på gymnasienivå och också lärt ut skrivande till sina elever har han aldrig haft några författardrömmar för egen del. Några skriverier för byrålådan har han inte ägnat sig åt.
Istället var det en skrivarkurs i Strängnäs kommuns regi som väckte ådran.
– Jag anmälde mig för att jag tänkte det kunde vara bra för jobbets skull, att få lite tips att använda i min undervisning. Vi uppmanades att skriva varsin text som skulle ingå i en kommunantologi. Jag bidrog med en novell om platsen där jag bor, Lida by mellan Strängnäs och Mariefred. När boken sedan skulle ha release så uppmanades jag rätt enträget att infinna mig.
Vad han inte hade koll på var att det delades ut skrivarpriser i samband med releasen. Och att just hans novell kammat hem förstapriset.
– Jag blev uppkallad och fick läsa högt ur min novell. Allt kom mycket överraskande, säger Mats Ingemarsson och låter fortfarande lite omskakad.
Och det var ändå bara början. För plötsligt var det som en tidigare okänd port öppnades:
– Jag fick en helt ny hobby och började skriva som en besatt på varenda ledig stund. Jag åker tåg fyra dagar i veckan till och från arbetet på Viktor Rydbergs gymnasium i Stockholm och ägnade varenda minut av pendlartiden åt att skriva. Sedan fortsatte jag hemma på kvällarna.
Ibland skrev han till och med på jobbet.
Nästa steg var att få Marifredsromanen – han kallar den så – utgiven. Till skillnad från de flesta andra debutanter fick Mats Ingemarsson ganska omgående napp på ett förlag som ville ge ut hans bok.
– Jag har ju förstått att det är ett verkligt nålsöga att ta sig igenom. Och att jag är att betrakta som en riktig kamel. Men förlaget Ekström och Garay var inte det enda som ville ge ut min roman.
Och fler böcker blir det. Åtminstone ytterligare ett manus ligger klart. "Rosentörnens bok" utspelar sig i hans barndoms Flodafors utanför Katrineholm.
– I Floda finns ju en av landets största kyrkor, en riktig landsortskatedral och hela trakten är full av kulturhistoriskt intressanta uppslag.
– Men just nu har jag tagit en paus från skrivandet. Jag har varit så uppslukad av min nya passion att jag snudd på blivit asocial och det nästan har känts som om jag varit otrogen mot min fru.
Den 10 maj samtalar Mats Ingemarsson med Peter Björkman om skrivande på Mariefreds bokhandel som en av flera inslag i serien Mariefreds litteraturscen.