– Hav... hav... hav.
Kristina Sahlberg och Annika Lykta sitter hopkrupna på scen och liksom sjunger fram orden till klarinettkomp. Samtidigt gungar de sakta från sida till sida. Deras kjolar – gjorda av stärkt, dimblått bomullstyg – gungar med och illusionen är genast komplett.
Vi befinner oss på havet.
I verkligheten befinner vi oss vid Fåfängan, de båda 1700-talstorp vid Hållet i Nyköping som sedan sommaren 2011 fungerar som kultur- och trädgårdscafé.
Verksamheten har utökats för varje år, och det här sommaren är det exempelvis lunchmusik varje onsdag och söndag i juli. Sommarteatern är också ny. Det är i den vi befinner oss bland vågorna, i den illusion som Kristina Sahlberg och Annika Lykta gungar fram i sina stärka underkjolar.
Båda är medlemmar av Långsjö teater, en grupp som hör hemma i Gnesta och också den är ganska ny. Ett antal barnteaterföreställningar har det blivit i Lokstallet, liksom kvällar med yogakonserter, persisk poesi och kathakalidans.
Ja, ni hör ju. Det här är eklektiskt.
När Långsjö teater nu ger åtta barn- och åtta vuxenföreställningar på Fåfängans utomhusscen är det havet, närmare bestämt Östersjön, som har valts som tema. Utgångspunkten för alltihop är "Fiskaren och hans hustru", den gamla folksaga som börjar med att en fattig fiskare plötsligt får napp i form av en talande flundra.
Önskningar, girighet och armod är huvudingredienserna i det som följer.
– Vi kom att tänka på den här sagan och tyckte att den passade vårt tema bra. Det är en egen tolkning som vi gör, men stommen är densamma, säger Maria Magdolna Beky Winnerstam, gruppens regissör.
Sagan har en viktig vändpunkt: ögonblicket då fiskarens hustru, efter att bland annat ha fått ett slott att bo i av flundran, önskar sig att få bli gud. Maria Magdolna Beky Winnerstam använder engelskans "tipping point", ett uttryck som även figurerar i forskningen kring människans påverkan på miljön och klimatet.
En dag blir det helt enkelt för mycket, är teorin. Skoningslösa kedjereaktioner sätts i gång.
Långsjö har ett samarbete med Resilience Centre, en del av Stockholms universitet som sysslar med sådana frågor. Maria Magdolna Beky Winnerstam har med andra ord läst på. På Fåfängan är tanken att skapa diskussion, berättar hon, men den traditionella pekpinnen är bannlyst.
– Publikinteraktion är väldigt viktigt för oss på Långsjö. I barnföreställningen kan det handla om att barnen får avbryta när de har funderingar, och om att de får fundera ut egna slut på sagan. Vad hade flundran velat ha om det hade varit den som fått önska, till exempel? Det kan man ju undra.
Också de vuxna får avbryta. Åtminstone i akt två, den del av vuxenföreställningen där sagans verklighet flyter ihop med vår egen. Politiker, forskare och företagare tillkommer då på rollistan.
Det viktigaste, menar Maria Magdolna Beky Winnerstam, är att inte moralisera.
– Vi är alla en del av detta. Det hjälper inte att bara måla upp någonting som dåligt, det är bättre att starta en diskussion. Och det måste finnas humor också.
Humor var det, ja. Fiskarens hustru hinner exempelvis önska sig ett hus med "den där ljusa Josef Frank-tapeten" innan sagan når sin vändpunkt.