Det har aldrig varit så många som ansökt om en plats på årets upplaga av Liljevalchs vårsalong. Av 4 093 ansökande fick bara 158 konstnärer chansen att ställa ut sammanlagt 323 verk. En av dem är Sofie Carlson, 21, från Nyköping som ställer ut verket "mamma" – vilket till synes är en trådrulle med konstnärens hår.
– Jag ärvde den av min mamma och den har följt med mig enda in i vuxenlivet. Håret är en väldigt laddad symbol för kvinnor och kan betyda hur mycket som helst, till exempel om man väljer att visa det eller inte. Men om man tar det ur sin kontext blir det ganska märkligt. Det är bara döda celler som innehåller vårt DNA. Men det är dubbelheten som finns i håret – å ena sidan så laddat men å andra sidan så dött – som jag tycker är så intressant, säger Sofie Carlson.
Sofie Carlsons mamma dog redan när hon var liten. Istället blev det hennes mormor, som arbetade som sömmerska, som uppfostrade henne. Det var när mormodern gick bort för ett år sedan som konstnären gjorde skulpturen.
– Det finns en ganska stark koppling till mitt eget liv. Det är svårt att sätta det i ord varför det var en tröst. Men på något sätt var det ändå så.
Temat kring sorg, minne, släktskap och traditioner tar sig även uttryck i Sofie Carlsons andra verk. Men även kvinnokampen, berättar hon.
– Kvinnors arbete har också varit en stor inspirationskälla. Det kanske blir lite trivialt. Men hårets trådar och sömmarens trådar är något som kan förkroppsliga kvinnokampen. Jag har fått mitt liv på grund av den kamp som mina släktingar innan mig har utkämpat. Men så finns håret även här rent fysiskt på grund av dem.
Den första salongen på Liljevalchs öppnade 1921, vilket gör vårsalongen till landets äldsta obrutna (med några undantag) utställningsformat. Vanligtvis äger den rum från mitten av januari till mars – men på grund av pandemin gick den av stapeln i början av maj och fortsätter hela sommaren.
Trots att Nyköpingskonstnären ställer ut på en av landets mest välrenommerade salonger är det hennes första utställning någonsin. Just nu studerar hon första året på konstskolan Idun Lovéns skulpturlinje i Stockholm.
– Jag tror att det delvis är på grund av att mitt verk inte tydligt handlar om corona, vilket många andra verk gör i år. Och sedan är det i sig själv ganska starkt som enskilt objekt.