Hur gör man ljudet av ett knytnävsslag? Jo, med hjälp av en tjock kudde och en batong.
Fattigt – det är ett bra ord för att beskriva hur en filminspelning låter utan extra ljudeffekter. Patrik Strömdahl visar mig en sekvens i sitt nuvarande projekt – Viaplay-serien "The Box" med bland annat Anna Friel som väntas ha premiär senare i år. En av karaktärerna har precis fattat en brytbladskniv och snittar sin motståndare i halsen. Blodet sprutar och väller ned över golvet.
Det är grovt och obehagligt. Splattret känns i hela kroppen och intensifieras av demonskrik i bakgrunden.
– Nu gör vi så här istället, säger Patrik Strömdahl, spolar tillbaka scenen och bockar av några rutor i ljudprogrammet.
Samma scen igen: fast nu hörs inget knivblad, spänningseffekterna i bakgrunden är borta, blodet droppar men ger inte ifrån sig något ljud när det faller till marken. Det enda man hör är flämtningar från skådisarna.
– Jag gör ljudeffekter direkt till bild. Det kallas också för "tramp". Det är egentligen att man gör steg och klädljud. Men det kan också innefatta saker som slagsmålsljud, säger han.
För blodspillet använde han filmjölk blandat med vatten som han droppade på en stenplatta. För knivsnittet offrades en melon och varje gång en karaktär tog ett steg eller slängdes in i en vägg var det i verkliga fall Patrik Strömdahl som gick och dunstade själv i hemmastudion i Västerljung. Visst har han en mastig ljudbank. Men för att det ska passa respektive scen och sekvens är det enklast att göra allt från grunden.
– Det tar jättelång tid. Ett 30-minutersavsnitt av "The Box" tar 12 dagar att göra, och då får man ligga i. Det är ett väldigt detaljerat och dissekerat arbete där man gör alla komponenterna för sig själv så att det blir en helhet. Men det är också det som gör så att det blir fläskigt.
Med sina nästan 40 år i branschen har han hunnit bygga upp ett minst sagt maffigt cv. För ljudet i "Låt den rätte komma in" (2008) fick han en Guldbagge. Han har varit nominerad till en annan bagge, och även för en "Jussi", baggens finska motsvarighet. När den andra säsongen av den hyllade tv-serien "Snabba cash" börjar spela in i höst kommer Patrik Strömdahl stå på inspelningarna och ratta ljudet.
– Under första säsongen var jag bara med på inspelningen och inte efterbearbetningen. Så kommer det också att vara i år. För mig räckte det gott och väl. Jag jobbade fem månader och sedan var jag mätt.
– Det var en sjukt svår inspelning. Man slog ihop flera scener. Man kunde börja uppe i en lägenhet med en dialog, sedan gick de ut på loftgången och började slåss. Sedan åkte de hiss ned och hoppade in i en bil och åkte iväg. Men kameran hoppade också in i baksätet i bilen. Då blir det svårt ljudmässigt, säger Patrik Strömdahl.
I och med att han har spenderat oceaner av tid på filminspelningar kan man tänka sig att han är alldeles för arbetsskadad för att kunna konsumera film som en "vanlis". Men det stämmer inte.
– Om jag ser en bra film och blir torsk på narrativet tänker jag inte på detaljer. Men det är klart att jag fortfarande kan tänka "Gud, vilket bra tramp".
Vilka är dina favoritljud?
– Det är otroligt svårt att säga. Men det är ganska roligt att göra små ljud som bidrar till helheten.
Finns det ljud som du inte gillar att göra?
– Billjud. Det är krävande och långtråkigt att hitta rätt billjud till rätt bild.