Kinesisk-amerikanske Yo-Yo Ma möter pressen i Kungliga Musikaliska Akademiens lokaler på Blasieholmen i Stockholm. Han är här för att ta emot Birgit Nilsson Prize, som överräcks till honom av kung Carl XVI Gustaf under en ceremoni på tisdagskvällen.
En jovialisk och engagerad pristagare talar sig varm om operasångerskan och hovsångaren Birgit Nilsson.
– Jag har tänkt oerhört mycket på den här otroliga kvinnan. Hur hon aldrig övergav sina rötter på landet i Skåne, säger han och fortsätter:
– Hon tillbringade över halva sitt liv nära den jorden, nära den naturen. Utöver hennes gudabenådade talang tror jag att hennes storhet låg i kraften hon hämtade därifrån.
Skapa nätverk
Prissumman på en miljon dollar, omkring elva miljoner kronor, vill Yo-Yo Ma använda på ett sätt som knyter an till just naturen. Under de kommande åren ska han besöka en rad platser, världen över, som symboliserar naturens förmåga att själsligt beröra människor. Där vill han bjuda in till samtal och initiera nya, gränsöverskridande samarbeten.
– Kultur är till för att stärka samhället. Jag vill skapa nätverk för människor som alla älskar platsen de bor på. Unga människor, skogvaktare, kockar, historieberättare – vad händer om de förs samman, om de får tillfälle att mötas och får skapa tillsammans?, säger han.
Birgit Nilsson Prize är världens största pris inom klassisk musik, och Yo-Yo Ma är den förste instrumentalisten att få det. När han nåddes av informationen att han är årets pristagare var det första han gjorde att harkla sig, berättar han skämtsamt:
– Jag kände på mina stämband och tänkte: "Är jag en operasångare?! Jag sjunger ju bara i duschen!". Men allvarligt talat så trodde jag aldrig att jag skulle få det här priset. Jag är så gammal att jag vet att livet bjuder på både goda och dåliga nyheter, och de här var extremt goda. Men min omedelbara reaktion var att fråga mig själv hur jag kan använda det till att göra någon form av samhällsnytta.
Vill hjälpa
För den 67-årige världsstjärnan, som tidigare bland annat har tilldelats Polarpriset, lever själv ett privilegierat liv, säger han.
– Som musiker har jag alltid sagt att världen inte behöver ännu en cellist. Så när något sådant här händer ska priset inte stanna på något bankkonto. För vad kan jag säga annat än: "Var kan jag hjälpa till?".