”Det ska vara Lovis”, suckar Ronja i filmen från 1984.
Hon har just sjungit första versen av Vargsången för en somnande Birk. Med glansig blick stirrar hon ut i ensamheten vid Björngrottan. Sången Ronja Rövardotter hört varje kväll från födseln låter inte likadan med hennes egen röst. Det ska vara mamma Lovis.
Jag bläddrar i den nya bild- och sångboken "Vargsången" (Rabén & Sjögren, 2022) och får samma längtansfulla känsla. Försöker att inte jämföra verket med originalet, men gör det ändå.
Låten "Vargsången" skrevs av Astrid Lindgren och musikern Björn Isfält till den klassiska Ronja Rövardotter-filmen med Hanna Zetterberg i huvudrollen. Den har en central roll i boken "Ronja Rövardotter" (1981), men det är först till filmen, som är regisserad av Tage Danielsson, den fick sin text. I både boken och filmen är vaggvisan med som en röd tråd genom berättelsen. Den symboliserar tryggheten, modern och hemmet.
Lena Sjöberg är en prisad bilderboksillustratör. Hennes produktion är omfattande, vilsam och estetisk. 2011 fick hon Elsa Beskow-planketten för diktboken ”Tänk om …” (Rabén & Sjögren, 2010) och för några år sedan uppmärksammades självlysande faktaboken ”Natten lyser!” (Opal, 2018) internationellt.
I ett pressmeddelande berättar Lena Sjöberg att hon försökt frigöra sig från Ronja-världen i produktionen av den nya sångboken.
I "Vargsången" tecknar Lena Sjöberg inledningsvis en kontrast mellan den vildsinta vargen och det lilla barnet i den vuxnes famn. Verserna illustreras med vargens röda blick och refrängerna speglas i ljus och trygghet. Genom att till en början förstora vargens och människans olikheter skapar Lena Sjöberg en vändning i sången. Utan att avslöja för mycket får barnet som vecklar ut det extra bladet en insikt.
Skiftet för mina tankar till ”Björnen sover”, som i sin dramaturgi kan ses som en bakvänd vaggvisa. Björnen tycks snäll och ofarlig där han sover i sitt bo, men som alla vet, kan man honom aldrig tro.
Till den nya boken finns ett nytt ljudspår av "Vargsången" som går att hitta på de flesta streamingtjänster. Första stroferna av jazzsångerskan Mimi Terris låter högdragna och mystifierade. Efter en vers poppar låten till sig och blir nästintill jazzig. Men Mimi Terris tycks vilja ge prov på för många musikstilar. I slutet av vaggvisan ansluter en hel kör för att säga: ”du varg, du varg, kom inte hit”.
Musiken matchar den pampiga boken, men de sövande upprepningarna kommer bort sig.
Ibland är det bra att komma ihåg ett verks ursprung i stället för att dölja det. En så känd visa som "Vargsången" går inte att höra utan att tänka på Ronja Rövardotter. I mitt inre framförs alltid visan med rullande r och med skådespelaren Lena Nymans (Lovis) röst.
Har själv sjungit den här visan alldeles för många gånger. Den repetitiva, dova sången fick alltid barnen att somna när de var små. Trots att jag ofta trasslade ihop mig i texten. Var det i andra versen som vargen skulle få en hönsaskank eller var det då den fick en grisasvans?
Att ha en bok med sångtexten hade underlättat nattningen. Men som alla som försökt natta barn vet kan det vara bra att vara sparsam med intrycken. Ska du både sjunga, visa bilder och bläddra blad så har du snart väckt liv i trollungen.
Kanske är det ett omöjligt uppdrag att förnya "Vargsången". Det enda jag tänker när jag hör den nya musiken och bläddrar i den nya sångboken är:
”Det ska vara Lovis".