1999 hade USA lÀgre arbetslöshet Àn nÄgonsin och ekonomin gick som tÄget. Men maktens hierarkier var tydliga och det fanns ett djupt mörker i den amerikanska folksjÀlen som ingen riktigt ville se men som verkade kulminera pÄ festivalen Woodstock '99.
Festivalen var förlagd till en gammal militÀrbas under en vÀrmebölja. Hettan mot asfalten gav hundratals besökare vÀrmeslag, men vattnet kostade 40 kronor flaskan. Bajamajor vÀltes och publiken badade i bajsvatten (som de trodde var lera). De sexuella övergreppen var vanligt förekommande. Den sista dagen sattes festivalomrÄdet i brand medan Red Hot Chili Peppers spelade en cover pÄ Jimi Hendrix "Fire".
Den löjligt underhÄllande "Woodstock 99: Peace, love and rage" analyserar tidsandans kultur och ser en koppling mellan festivalen, paranoian kring millenieskiftet och det raseri som 1999 resulterade i skolskjutningen i Columbine. Allt skedde under en period dÄ nu-metal med akter som Kid Rock, Limp Bizkit och Korn tagit över efter den progressiva grungevÄgen.
Utan kontext vore det lÀtt att skylla den kaotiska festivalens alla misslyckanden pÄ generationen av unga collegegrabbar som lyssnade pÄ misogyn rapmetal. Musikgenren som i teorin skulle kunnat ena en vit och svart publik, men som i praktiken blev en kommersialiserad subkultur som fÄngade upp en sÀrskild vit aggression.
Men "Woodstock 99: Peace, love and rage" pÄminner om att festivalen var en produkt skapad av hippiekapitalisterna frÄn 1969, som arrangerade det första Woodstock. Det nostalgiska skimret har ofta fÄtt olyckor och missöden frÄn originalfestivalen att falla i glömska. Planen var att utnyttja detta Àven 1999.
Den unga mÄlgruppen kÀnde noll koppling till den gamla tidens musik och ideal. De tolkade istÀllet det tilltÀnkta mötet över generationsgrÀnserna som opportunistisk "boomer"-narcissism.
"Woodstock 99: Peace, love and rage" lyckas fÄnga, vrida och vÀnda pÄ ett unikt destruktivt ögonblick i populÀrkulturhistorien och Àr vÀl vÀrd din tid.