Vi har gjort en intervju med bandets sångare och låtskrivare.
– Hej Eskilstuna-Kuriren. Per G här. Det ska bli fantastiskt att komma tillbaka till Eskilstuna, alltid kul att spela där.
Vad är skillnaden i att möta publiken nu när ni är medelålders jämfört med i början av karriären när ni själva var nästan tonåringar?
– Vi är mycket bättre nu. Vi har rutin och är mycket mer avslappnade. Vi har hittat våra platser både i livet och på scenen. Det är verkligen som natt och dag mot förr.
– Dessutom har vi ett nästan livslångt förhållande till vår publik. Det är en relation som få artister får möjlighet att uppleva. Och det kommer inte att bli lättare i framtiden. Livslängden för ”nutida” artister kortas hela tiden.
Kan ni relatera till era gamla texter i dag?
– Ja, absolut. Det är bara jag som skriver i GT och texterna har alltid varit viktiga för mig, det var så jag började min kreativa bana långt innan jag kunde spela något instrument.
– De allra tidigaste GT-texterna är skrivna av en 18-22 åring som bor i en liten stad, hemma hos sin mamma och funderar på vad framtiden bär med sig. Ibland är det jobbigt för mig att läsa texterna, ibland är det rörande. Men de är väldigt mycket ”jag”!
Finns det någon låt i katalogen som ni inte vill spela live?
– Nej, det finns det inte men vi har valt att spela våra 20 största hits och lägga till sådana låtar vi inte kunnat spela tidigare av olika skäl, t ex ”Vandrar i ett sommarregn” från ”Puls”-albumet 1982. Det är en duett och det är först nu vi har ladies in the band!
Vilken är er mest underskattade låt?
– Kan inte svara på det. Det är upp till var och en att tycka. Själv tycker jag mycket om ”Faller ner på knä”, ”Revolver upp” och ”Tio droppar regn”. Tre låtar som alla är typiska ”albumspår” och inte varit singlar. Alla blev lyckade i studion.
Hur har ni lyckats hålla kvar vänskapen genom alla år? Misstänker att kändisskap och annat inneburit påfrestningar utöver det vanliga i långa vänskapsrelationer.
– Nej, det har inte varit några problem. Gyllene Tider upplöstes redan 1985. Sedan dess har vi återuppstått fyra gånger, 1996, 2004, 2013 och 2019. Däremellan har vi knappast träffats alls.
– Jo, Anders var ju med i Roxette bandet 1988-1995 och MP och jag har en studio ihop. Men inte som medlemmar i ett gemensamt band. Så det har alltid varit härligt och spännande att träffas och jobba ihop. Det känns som ett nytt fräscht gäng varje gång.
– En perfekt karriär för ett fantastiskt litet powerpop-band från Halmstad.
Nu kommer ni till Eskilstuna – en stad som fortfarande är lätt traumatiserad av Kents avsked. Har ni inspirerats av Kent när ni planerade er avskedsturné och skivsläpp?
– Nej, vi har inte tänkt på Kent alls. Det finns massor av artister och band som gör ”avskedsturnéer”, det blir ju så när rock och pop har kommit till åren.
Har ni någon strategi för hur ni ska kunna stå emot alla frågor och tjat om en eventuell framtida återförening?
– Nej, det känns rätt att sluta nu. Det är allt.