Man bryr sig om hur det ska går för paret Peter (Sverrir Gudnason) och Clara (Josephine Bornebusch) i tv-serien "Älska mig".
Inom loppet av fyra dagar hörde jag tre män i olika åldrar använda begreppet "marinera" i betydelsen "sova på saken". Den första som sa det var Sten, pappan i Viaplay-serien "Älska mig" som tycks ha krupit in under huden på snart sagt varje svensk.
Första säsongen har funnits tillgänglig på SVT Play sedan i våras, så många har haft möjlighet att knyta bekantskap med den 38-åriga förlossningsläkaren Clara och hennes familj.
Serien, som skrivits och regisserats av Josephine Bornebusch, som även spelar huvudrollen som Clara, hade premiär på Viaplay i fjol. Den första säsongen inleddes med att mamman i familjen dör. Det blir en sorts katalysator i de efterlevandes liv.
Änklingen, den känslomässigt avtrubbade Sten (spelas av Johan Ulveson), träffar den bohemiska och livsbejakande Anita (Görel Crona). Den hyperkänsliga och omogna sonen, tillika mammas pojke, Aron (Gustav Lind), ska bli pappa men inser att hans supercoola dj-flickvän inte är vad han behöver och blir ihop med sin bästa vän Jenny (Sofia Karemyr) i stället. Den cyniska Clara möter drömkillen i den snälla, passionerade, roliga och sjukt snygga fotomodellen Peter (Sverrir Gudnason).
När vi lämnade dem ifjol såg det rätt ljust ut och vi var sugna på att få veta mer. Inte i första hand för att historien är särskilt originell, utan mest för att den berättas med sådan lätthet, att man gillar alla huvudkaraktärerna och skådespelarinsatserna över lag är riktigt bra.
I säsong två, som började visas i Viaplay 13 september, har det gått en tid. Allt som verkade så härligt visar sig ha sina avigsidor. I de första avsnitten lägrar sig ett ganska tungt mörker över våra kära karaktärer.
Sten har svårt att lita på Anita, som uppför sig ganska skumt. Clara och Peter kämpar för att få barn, och ett besök på fertilitetskliniken ställer det mesta på ända, framför allt för Peter. Aron måste växa upp och ta ansvar för sin dotter, lyckas på jobbet och hitta ett vardagsliv som funkar på 19 kvadrat med Jenny.
På samma sätt som jag har hört folk plocka upp begrepp ur serien i sitt vardagsspråk har jag har hört flera uttrycka frustration över hur dåligt det går för typ alla i "Älska mig".
Personligen tycker jag dock att säsong två av "Älska mig" så här långt har varit över förväntan. Och att så många snackar om den är ju i sig ett toppbetyg.
