1976 spelade Sven Wollter kriminalkommissarie Lennart Kollberg i den odödliga, första svenska Beck-filmen, "Mannen på taket" i regi av Bo Widerberg.
På 1970- och 1980-talet var det Sven Wollter som regerade i film och tv. Det visste minsta unge, även i orter som Flen och Katrineholm, där jag växte upp.
Långt innan jag själv blev medveten om Sven Wollters existens hade han gjort djupt avtryck hos gemene man när han spelade rollen Gusten i den omåttligt populära tv-serien "Hemsöborna" baserad på August Strindbergs roman. Den serien kom 1966 och blev en lägereld som brann i folkhemmet i många, många år.
1976 spelade Sven Wollter kriminalkommissarie Lennart Kollberg i den odödliga, första svenska Beck-filmen, "Mannen på taket" i regi av Bo Widerberg. Samma år visade SVT tv-serien "Raskens" som byggde på Vilhelm Mobergs roman om drängen Gustav Karlsson, som sedan han slagit sin husbonde på käften tar värvning och får namnet Rask, ett soldattorp och snart också en hustru och en flock ungar.
Sven Wollters fantastiska gestaltning av Rasken inspirerade mig att som elvaåring plöja Vilhelm Mobergs tjocka roman, bara för att få veta vad som skulle hända innan nästa avsnitt sändes. Tittarsiffrorna lär ha legat på fem miljoner, och det var till stora delar Sven Wollters förtjänst.
Före och efter "Raskens" har Sven Wollter medverkat i otaliga produktioner på film, tv och olika scener. Alltid med stark närvaro och energi. Senast jag såg honom live var 2014 på Östgötateatern i Norrköping i Hjalmar Bergmans "Swedenhielms". Då var han 80 år och levererade fortfarande på topp.
"Man kan inte säga annat än att Sven Wollter imponerar som Swedenhielm och gör honom till en sorglig narr som bedragit sig själv och blundat för verkligheten.", skrev jag i min recension.
Kändisskapet tog sig ibland de märkligaste uttryck. Som 1987, då han utsågs han till "Sveriges sexigaste man". Det ledde till ett av svensk tv:s med pinsamma ögonblick i pratshowen "Jacobs stege".
Då fick den 21-åriga Lena Philipsson, som utsetts till Sveriges sexigaste kvinna, åma sig på en tigerfäll och sjunga "Teach me tiger" vid fötterna på den 54-årige Sven Wollter som fick sitta i en fåtölj med en bok.
Rösten kom att bli hans starkaste signum. När jag åkte till jobbet på onsdagmorgonen och lyssnade på P1 Morgon pratades det förstås om Sven Wollters bortgång i sviterna av covid -19. Skådespelaren Thomas Hanzon, som bland annat jobbade med Sven Wollter på 00-talet i en serie filmer om kommissarie Van Veeteren, berättade hur han blev så starkt påverkad av Sven Wollters röst och sätt att tala att han omedvetet började härma honom.
Och ända sedan 1995 har det varit omöjligt för mig att tänka på Sven Wollter och "Raskens" utan att skratta sedan Robert Gustafsson i Killinggängets "Nilecity" gjorde parodi på Rasken som förfryser foten och knackar på hos Nergårds-Anna.
Sven Wollters politiska engagemang utgjorde inget hinder för hans karriär. Han var kommunist med blev folkkär ändå.
En sak som det har pratats lite mindre om i Sven Wollters eftermäle är hans politiska engagemang. Sven Wollter var aktiv medlem i Kommunistiska Partiet, tidigare KPML(r). För många med mig är det obegripligt att en tänkande, empatisk människa medvetet kan omfamna en förtryckande ideologi. Men samtidigt kan vi i denna tid av stark polarisering lära oss en viktig och trösterik sak av Sven Wollters politiska övertygelse.
En människa är flera saker på en gång. Man kan beundra och rentav älska en människa och uppskatta hans eller hennes yrkesgärning – trots att man inte håller med om hans eller hennes åsikter.