"Jag skulle aldrig dejta någon som inte tycker som jag"

Hur ska jag kunna träffa någon när 25 procent av alla potentiella partners sorteras bort? Det här diskuterar tidningens nya krönikör, Malin Johansson.

Hur påverkas dejtingen och kärlekslivet när unga tjejers och killars politiska åsikter skiljer sig åt så mycket? Det undrar vår krönikör Malin Johansson.

Hur påverkas dejtingen och kärlekslivet när unga tjejers och killars politiska åsikter skiljer sig åt så mycket? Det undrar vår krönikör Malin Johansson.

Foto: Felix Olsson

Krönika2022-11-30 19:55
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I förra veckan publicerade Svenska Dagbladet första delen i artikelserien "Könsgapet och kärleken" som handlar om sverigedemokraten Marcus Andersson som får sina dejter inställda på grund av sina nationalistiska åsikter.

Artikelserien undersöker hur ungas åsikter påverkar deras relationsskapande. Siffror från senaste riksdagsvalet visar att 25 procent av männen mellan 18-29 sympatiserar med Sverigedemokraterna. När jag går på dejt finns det alltså en chans att var fjärde kille är sverigedemokrat. Bara där så vill jag sluta dejta. 

När jag var ute på Tinder för ett tag sedan så dök en lokal sverigedemokrat upp och jag svajpade utan att blinka snabbt till vänster. Anledningen? Jag skulle aldrig kunna dejta en sverigedemokrat. Det skulle kännas svårt att ha en relation med någon som inte har samma världsbild som jag. Inget pojkvänsmaterial!

Det här fick mig att tänka på varför unga män och kvinnor i dag står så långt ifrån varandra politiskt och vad det gör med oss. Forskning baserad på det senaste riksdagsvalet visar att den största skillnaden handlar om att kvinnor prioriterar frågor som välfärd och jämställdhet medan män prioriterar lag och ordning. 

Jag tror att det handlar om social överlevnad. Inte på länge har nationalistiska åsikter fått ta så stor plats i vårt samhälle och det blir tydligt vart vi unga står politiskt i sättet vi pratar, uttrycker oss och förhåller oss till varandra. Som de flockdjur vi är suger vi åt oss av människor som tycker likadant som vi. Vi övertygar varandra för att inte förlora någon till det vi uppfattar som the dark side

Unga människor, framför allt kvinnor, växer upp i ett helt annat samhälle i dag än våra föräldrar gjorde, och SCB:s statistik visar att kvinnor numera har högre utbildningsnivå än män. 

Så är det feminismens fel att vi skiljer oss åt så mycket? 

Jag skulle inte kalla det fel men det finns en spännande diskussion som handlar om att kvinnor i dag tar mer plats och att män inte längre bara konkurrerar med andra män i sin karriär utan också med kvinnor. Jag har fått växa upp med sociala medier där många av oss delar våra politiska åsikter öppet. Beroende på vilka vi följer så går det ganska snabbt att avgöra vad vi röstar på. Vi kan sortera och välja ut varandra på ett helt annat sätt.

Det handlar inte om att hitta en snygg partner. 

Det handlar för det första om att hitta någon att ha intellektuella samtal med och någon som förstår varför karriär är viktigare än att skaffa barn. För det andra – att utesluta den bruna sörjan som Johan Pehrson skulle kalla det.