"Remake" kallas den populära tv- och filmgenre som kokar ny soppa på gammal säker spik.
Känslan är att det ligger i farans riktning. Den artificiella intelligensen har ju snudd på klivit rakt in i vardagsrummet. Fick själv oväntat besök häromdagen.
En annan grej i tiden, förutom AI, tycks vara att piffa upp gamla rester, köra favoriter i repris och suga ut det göttaste ur pålitliga koncept.
"Remake" kallas den populära tv- och filmgenre som kokar ny soppa på gammal säker spik.
Det senaste uppkoket jag läst om är nyinspelningen av den svenska kultfilmen ”Strul” från 1988 med Björn Skifs i huvudrollen som förvirrad kemilärare.
Nu, nästan 40 år senare, ska den spelas in igen, i en modernare version och med en inbyggd hyllning till Björn Skifs.
Årets adventskalender är en remake av "Trolltider" från 1979.
Jan Guillous roman "Ondskan"– om livet på internatskolan Solbacka i Sörmland – blev film 2003 med en 23-årig Gustaf Skarsgård i huvudrollen. Nu har den stekts upp till tv-serie med unge Isaac Calmroth i huvudrollen. Gamlingen Skarsgård, nu 43, är också med på ett hörn, denna gång som farsa.
Flera svenska filmer har också remakats i Hollywood.
"Män som hatar kvinnor" blev "The girl with the dragon tattoo". "En man som heter Ove" förvandlades till "A man called Otto" med Tom Hanks som amerikansk Ove. Till och med Ruben Östlunds "Turist" skulpterades om till "Downhill". Vilket den också gick, för någon kioskvältare blev det inte av den omgörningen.
Eftersom detta troligen är min sista krönika på dessa sidor så gör jag samma sak: Steker på, kokar upp, återbrukar och stuvar om lite i en krönika jag skrev redan till julen 2007 under rubriken "Apokalypsen som julkorv". Hade då fått stora skälvan av fysikprofessor Ulf Danielssons spådomar om att den nya tekniken så småningom mycket väl skulle kunna ta över helt och göra oss till AI-slavar. "Eller så smälter biologin samman med tekniken och gränsen mellan människa och maskin suddas ut" fortsatte Danielsson. I mina värsta mardrömmar såg jag framför mig hur jag blivit ett med min laptop och stoppade julkorv och kokade grisfötter så det stod härliga till – helt mot min vilja.
Att AI verkligen är över oss nu är inte att ta miste på. När jag häromdagen försökte skriva ett mejl dök en mysko liten gynnare upp i brevfältet på skärmen och erbjöd sina tjänster: Såg ut som han hade en antenn på huvudknoppen. "Jag är din skrivassistent" envisades han och stod i vägen varje gång jag försökte få till en mening. Nix, ingen assistent för mig, tack. Men det var lögn att bli av med honom. Hur jag än tryckte på delete och olika papperskorgs-symboler dök han upp igen som en annan Särimner.
Så det är väl bara att se sanningen i vitögat. Man har gått och blivit obsolet. Och kanske är det just i år det händer – att man står med korvsmet upp till armbågarna några dagar före den 24:e. Trots att man tänkt satsa på en vegansk jul där kålroten tronar högst på julbordet.
Bestämmer mig för att sätta skrivassistenten på prov. Skriver in "korvstoppning mot min vilja" och inväntar svar.
Ut kommer några väl avvägda formuleringar:
"Det är väsentligt viktigt att alla involverade parter ger sitt fulla samtycke till varje arbetsprocess, inklusive korvstoppning. Detta säkerställer inte bara ett smidigt flöde av verksamheten men respekterar också individens rättigheter och preferenser."
Kanske klarar jag mig trots allt ett år till. Fast riktigt säker kan man aldrig vara. För som bekant: Allting har en ända, men korven den har två!