Bettna kan vara lika exotiskt som Reykjavik

För mig är sommaren nästan alltid förknippad med att läsa deckare.

Krönikör Jesper Bengtsson vill läsa deckare som utspelar sig i Sörmland. Till exempel skulle orten Bettna utgöra en nog så exotiskt miljö för nästa nordic noir-succé.

Krönikör Jesper Bengtsson vill läsa deckare som utspelar sig i Sörmland. Till exempel skulle orten Bettna utgöra en nog så exotiskt miljö för nästa nordic noir-succé.

Foto: David Gagnert Dalgren

Krönika2021-08-18 19:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Många omkring mig säger att de tröttnat på deckare. Att de alla bygger på samma koncept och dramaturgi. Ett mord i början, en huvudperson med en problemfylld bakgrund och lite knakande relationer på toppen av det.

Och visst, i många deckare finns en trött upprepning av detta nedslitna koncept.

Men ändå… det är ingen slump att det har fungerat så länge. Om en berättelse startar med en dramatisk och gåtfull händelse vill jag veta hur det går. Hur allt hänger ihop. Och hur skulle det vara att läsa en bok helt befriad från psykologiska porträtt och relationer mellan karaktärerna? Då kan man lika gärna läsa en statlig utredning.

De bästa deckarna den här sommaren var isländska. Arnaldur Indridason är mest känd för sin serie om detektiven Erlendur Sveinsson, men på senare år har han också skrivit en serie som utspelar sig under andra världskriget. 

Det mesta i böckerna utspelar sig i Reykjavik och på samma sätt som Henning Mankell lyckades göra underverk av en liten stad som Ystad, skapar Indridason magi av den isländska huvudstaden och landskapet runtomkring. 

Faktum är att jag läste Indridason samtidigt som jag reste runt på Island. Lavafälten, fjällen, gränderna, kvarteren och de färgglada plåtfasaderna inne i Reykjavik. Utan allt det där skulle själva intrigen falla platt till marken. 

Och just där, på plats i Indridasons mörka, fantasieggande landskap, inser jag att jag borde skaffa mig bättre koll på vilka deckare som skrivits om min egen hemtrakt, Sörmland.

Flera av Liza Marklunds böcker utspelar sig delvis i Hälleforsnäs, en av dem är helt förlagd till Yxtaholms slott utanför Flen. Camilla Grebe har skrivit prisbelönt om en by utanför Vingåker ("Husdjuret"). Mats I Lundgren har Nyköping som utgångspunkt.

Det finns förstås andra. Men jag har inte läst dem. Det är nog dags att ändra på det nu.

Någon kanske invänder att Island är lite mer dramatiskt än Sörmland, Reykjavik lite mer exotiskt än Bettna. Min motfråga blir: Är ni verkligen säkra på det?

Vem hade till exempel gissat att de vackra trakterna kring Ystad skulle bilda skola för en hel nordic noir-genre inom litteraturen? När engelsmän och tyskar läser Mankells böcker ser de något annat än de som bor där.

Så ta fram era gamla ordbehandlingsmaskiner nu! Ta en promenad genom er stad, ert landskap och omgivningar. Gör allt lite mörkare och mer gåtfullt. Och sätt sedan igång och skriv nästa bästsäljande svenska deckarsuccé. 

Jag kommer att läsa den!