Barnbarnen fÄr inte bli lika skÀrmberoende som jag

Som gammal dinosaurie klapprade farmor förnöjt med klorna nÀr skolministern i veckan deklarerade att förskolan ska vara skÀrmfri.

Första frÄgan pÄ hotellet Àr varken om det finns varmvatten eller om kackerlackorna Àr destruerade. Utan: "Hur Àr wifi-koden?"

Första frÄgan pÄ hotellet Àr varken om det finns varmvatten eller om kackerlackorna Àr destruerade. Utan: "Hur Àr wifi-koden?"

Foto: Martina Holmberg/TT

Krönika2023-10-07 08:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

För kĂ€ra barnbarn, inte vill ni vĂ€l bli som jag? 

Lika uppslukat beroende?

Febrigt treva efter mobilen var femte minut?

Vakna mitt i natten med abstinens?

Alltid först frĂ„ga hotellreceptionen om wifi-koden. Finns det varmvatten, Ă€r kackerlackorna frekventa – vem bryr sig?

Digital first! : 

”Finns det wifi och hur Ă€r koden?”

Och dĂ„ gick farmor Ă€ndĂ„ i skolan i en tid dĂ„ griffeltavlorna visserligen blivit omoderna – men Ă€ndĂ„: Vi var hĂ€nvisade till blyertspennor och rutade skrivböcker. Inte en skĂ€rm sĂ„ lĂ„ngt ögat nĂ„dde. Om inte fröken drog ned filmduken frĂ„n taket, dĂ„nglade fram en projektor och körde ett bildband eller – partystĂ€mning! - rullade igĂ„ng en brutal naturfilm med nĂ„gon Bubo scandiacus - fjĂ€lluggla - som i nĂ€rbild glufsade lĂ€mlar och möss sĂ„ nĂ€bben knastrade. 

Trots denna mycket analoga skolgĂ„ng har farmor pĂ„ nĂ„gra fĂ„ Ă„r totalt gĂ„tt ned sig i nĂ€ttrĂ€sket. Kan knappt lĂ€sa en bok lĂ€ngre. Snubblar genast över nĂ„got som mĂ„ste googlas. 

Storhetstiden som brevskrivare Àr förbi. LÀnge bollades ett tiotal brevvÀnner. Minst ett brev i veckan skrevs för hand innan e-post och Messenger tog över.

undefined
Tillverkarna har hoppat jÀmfota av glÀdje över den svenska lÀroplanen. Och lÀroplanens emfas pÄ digitalisering har legitimerat Ànnu mera surftid för de allra minsta barnen.

Trots skolans mĂ„nga lektioner i ”vĂ€lskrivning” kan farmor nu knappt skriva för hand. Än mindre uttyda de egna krĂ„korna. Det Ă€r dĂ€r dinosauriens klor kommer in: Handskrift krĂ€ver trĂ€ning. Den som enbart pekar skĂ€rm blir fumlig och stel i fingrarna.

2019 rekommenderade VÀrldshÀlsoorganistionen WHO att barn mellan tvÄ och fem Är inte ska sitta framför skÀrmar mer Àn max en timme per dag.

Samma Ă„r beslutade Sveriges riksdag om en ny lĂ€roplan för förskolan som stipulerade att alla barn frĂ„n ett Ă„rs Ă„lder ska ”ges möjlighet att utveckla digital kompetens”.

LĂ€roplanens emfas pĂ„ digitalisering har legitimerat Ă€nnu mera surftid. Har hört förĂ€ldrar till förskolebarn som tror att skĂ€rmar Ă€r jĂ€ttebra, för ”Finns det plattor pĂ„ föris mĂ„ste det ju vara för att det Ă€r bra för barnen”.

Orionskolan i Visby fick baklÀxa av Skolinspektionen förra Äret eftersom rektorn valt bort skÀrmar pÄ lÄgstadiet.

”Vi tror att det Ă€r viktigare att de först lĂ€r sig skriva för hand" sa rektorn. Som sedan fick göra en omvĂ€ndelse under galgen och lĂ€gga till skĂ€rmarbete för gluttarna.

Samtidigt har lÀrare pÄ bÄde högstadiet, gymnasiet och till och med pÄ högskolan lÀnge vittnat om elever som knappt kan lÀsa och skriva.

Politikerna som tog besluten hade sÀkert goda intentioner. Att vi ska bli vÀrldens modernaste folk. Ligga i framkant och sÄ. Hade varit bÀttre om de satt stopp för det omodernaste vi har - friskolorna.

SjÀlv tror jag medieforskaren Jonas Andersson Schwarz pÄ Södertörns högskola har rÀtt. Han anser att det Àr kommersiella krafter som drivit pÄ fokuseringen vid digitalisering och skÀrmar till barn. Tillverkarna som vill sÀlja Ànnu mer lÀsplattor har hoppat jÀmfota av förtjusning över den svenska lÀroplanen.

undefined
" Handskrift krÀver manuell trÀning. Den som enbart pekar skÀrm blir fumlig och stel i fingrarna."

 För enligt Schwarz finns ingen vetenskaplig grund för att skĂ€rmar skulle gynna inlĂ€rningen:

”DĂ€remot finns forskning som visar att inlĂ€rning bĂ€st sker i samspel mellan öga, öra och hand."

Den som vill lÀra sig nÄgot har mest nytta av att ta egna anteckningar för hand.

Det pĂ„stĂ„s att den Ă€ldre generationen Ă€r digitalt förbisprungen. Om det vore sĂ„ vĂ€l. Snarare Ă€r farmorsgenerationen hopplöst fast. Inga tolvstegsprogram hjĂ€lper lĂ€ngre. 

Kan skĂ€rmstoppet rĂ€dda det uppvĂ€xande slĂ€ktet frĂ„n att bli analoga analfabeter? Som farmor - och mormor – Ă€r jag trots allt hoppfull.