Connie Britton spelar den framgångrika arbetsnarkomanen Nicole Mossbacheri "The White Lotus".
Till att börja med är själva begreppet "powerkvinnor" så sjukt. Det blir bakvänt när det hela tiden ska poängteras att framgångsrika och kompetenta kvinnor är "starka" eller har "power", eftersom det då är underförstått att kvinnor på något sätt inte förväntas kunna nå toppen.
2021, när svenska kvinnor har haft rösträtt i 100 år och då betydligt fler kvinnor har eftergymnasial utbildning än män (år 2019-2020 hade 51 procent av kvinnorna i åldern 25–64 år eftergymnasial utbildning, mot 38 procent av männen i samma åldersgrupp, enligt SCB), tycker jag att vi borde kunna sluta prata om att "det är så härligt att möta kvinnor med ett sådant driv", som Camilla Läckberg säger om Keyyo Petrushina i andra avsnittet av "Svenska powerkvinnor", som hade premiär i förra veckan på Viaplay, Viafree och TV3.
Det handlar om fem svenska kvinnor, var och en kända och framgångsrika inom sina gebit. De är författaren och film- och tv-serieskaparen Camilla Läckberg, programledaren och talangscouten Laila Bagge, som har tagit initiativ till "Svenska Powerkvinnor", neuroforskaren och tv-personligheten Mouna Esmaeilzadeh, influeraren och "Ex on the beach"-deltagaren Antonija Mandir samt komikern och programledaren Kristina "Keyyo" Petrushina.
Tanken är att vi ska få följa dem i deras vardag, att de ska bjuda på sig själva "på djupet" och att de ska inspirera tittarna att följa sin passion.
Så här långt in i serien har jag som tittare fått väldigt mycket yta och väldigt lite djup. Vi har fått vara med när kvinnorna sminkas och väljer kläder till fotograferingar. De går på Camilla Läckbergs filmpremiär, Laila Bagge jobbar på radion, och Keyyo Petrushina spelar i ett sommarprogram.
De tar, föga överraskande, tillfället i akt att marknadsföra sina senaste jobbprojekt och det hela är ganska förutsägbart och trist. Dessutom visas många, i mitt tycke konstiga och otidsenliga prov på skrytkonsumtion. Vem tycker på allvar att det är härligt med människor som flygpendlar mellan Sverige och Marbella i Spanien och bjuder en nyfunnen kollega på en tur i en dieselslukande lustjakt i Medelhavet?
Kritiken mot serien har varit omfattande, och Laila Bagge har försvarat den i termer som att ingen hade reagerat om man hade gjort en liknande serie om mäktiga och framgångsrika män.
Jag tror att Laila Bagge har fel där. Det hade blivit ramaskri. Men inget produktionsbolag hade väl kommit på tanken att göra en serie om "Svenska powermän" år 2021?
Det jag vill komma till är att hela konceptet med realityserien "Svenska powerkvinnor" känns så gammamodigt och fel i tiden. Särskilt som kvinnor med makt på senare tid har börjat skildras på ett nytt och intressant sätt i fiktionen.
Jag tänker bland annat på Wendy Rhoades (Maggie Siff) i "Billions", Renata Klein (Laura Dern) i "Big Little Lies", Shiv Roy (Sara Snook) i "Succession" och Nichole Mossbacher (Connie Britton) i "The White Lotus". De är skickliga, jobbar hårt och är mycket framgångsrika. Men för dem är inte livsstilen och det yttre särskilt viktigt. Det som betyder allt är deras inflytande. Lyxkonsumtionen är bara till för att vardagen ska fungera. Dessa påhittade "powerkvinnor" beskrivs dock inte som perfekta, utan får göra många korkade saker, under alla lager av makt och framgång är de till sist bara människor.
Laura Dern spelar företagsledaren Renata Klein i tv-serien "Big little lies".
Därför är de också väldigt mycket roligare att titta på än "Svenska powerkvinnor".