Yttrandefrihetens ABC
L som i Lärare
I den amerikanska delstaten Texas har ett stort antal böcker blivit ”svartlistade” från skolor och skolbibliotek under de senaste åren. Konservativa lokala och regionala politiker har gripit in och sett till att böckerna försvunnit.
Det handlar nästan uteslutande om böcker om ras och sexualitet. I en artikel i NBC News berättar en ung kvinna på en av delstatens skolor hur böcker som "Jack of Hearts", om en ung gay man och hans sexliv, "All boys aren´t blue" och "Lawn Boy", alla har slängts ut från skolan.
Alla handlar om HBTQ-personer.
Alla är röda skynken för konservativa politiker.
Amerikanska PEN har i en rapport listat 1 586 tillfällen bara under det senaste åren, då böcker bannlyst från skolor och skolbibliotek. Totalt över 1 000 boktitlar.
I många fall har lärarna och skolbibliotekarierna protesterat. De vill själva avgöra vilka böcker och vilken kunskap eleverna ska exponeras för. Eleverna vill förstås också ha ett ord med i laget. Den unga kvinnan i Texas beskriver hur biblioteket, och de där böckerna, varit som en fristad, där hon kunnat vara sig själv.
Just lärarna är helt har en enorm betydelse här. De är förstås viktiga för yttrandefriheten ur en lång rad aspekter.
De måste ge eleverna verktyg för att hantera den märkliga tid vi lever i. En tid då alla kan uttrycka nästan vad som helst ställer krav både på vår förmåga att själva skriva, tala och berätta. På ett ansvarsfullt sätt utan att tysta andra. En tid då flödet av information på internet gjort förmågan till källkritik helt avgörande. Vad är sant, vad är falskt?
På den senare punkten finns det gränser för hur mycket skolan kan åstadkomma. Min egen erfarenhet är att eleverna i dagens skola blir oändligt mycket bättre på källkritik än vi blev, men mängden desinformation och propaganda är överväldigande där ute, och det krävs mer än lite undervisning för att vaccinera oss mot det.
I takt med att kraven från politiskt håll ökar på att styra vilka böcker som ska finnas tillgängliga i skolorna måste lärarna bilda en front även där.
I Sverige har vi inte sett så mycket av sådana direkta krav på att plocka bort böcker (med undantag från några Sverigedemokratiska krav i några av kommunerna). Men samma tendens att vilja ta bort det man ogillar finns även här. Både från höger och vänster.
Och det är nu det går att motverka det.
Det är nu vi kan stå upp för litteraturens, och undervisningens, frihet.