Jag kan inte släppa frågan.
Allt började med att jag såg den spektakulära dokumentärserien "Tiger King" på Netflix. De flesta av oss är nog överens om att privatpersoner inte ska få hålla sig med exotiska och livsfarliga djur som tigrar, lejon, björnar och vargar.
Här handlar det både om djurs välfärd och människors säkerhet. Men också om en rejäl skevhet som människan orsakat i jordens ekosystem. I tv-serien framkommer det bland annat att det bara i USA finns fler tigrar i privata hem och djurparker än det finns vilda tigrar i världen.
Även om tigrar som husdjur får anses som extremt här i Sverige, ställer "Tiger King" frågor om vår relation till djur och djurhållning över huvud taget. Särskilt som "Tiger King" även skildrar en djurrättsaktivist som "räddar" stora kattdjur och håller dem i en egen anläggning.
När vi ändå pratar tigrar vill jag påminna om en superkändis och stor hjälte i Sverige under 1970- och 1980-talen vid namn Jan Lindblad (1932-1987). Han var naturfilmare, fågelimitatör och gjorde visselskivor som låg på svenska topplistor. Dessutom var han något av Sveriges Tiger King.
På en ö i sjön Valdemaren mellan Flen och Katrineholm fostrade han upp två tigerungar. Tanken var att de skulle "planteras ut" bland vilda tigrar i en nationalpark i Indien och bredda det genetiska underlaget.
En av mina bästa kompisar hade sommarstuga precis i närheten, vi brukade simma över till den aktuella ön. Nej vi gick inte i land och inte när tigrarna var där. Men jag såg de båda tigrarna med egna ögon minst en gång när vi var ute med båten. Det hände visst att tigrarna rymde, och det är väl ett mirakel att ingen kom till skada. När tigrarna blev vuxna placerades de i svenska djurparker, och projektet slutade som en tv-serie i Sveriges television. Jag vill minnas att den allmänna uppfattningen var att det var exotiskt och spännande.
I dag, 40 år senare, tänker vi annorlunda. Vi förfasar oss över Joe Exotic i "Tiger King" och över djurmarknader i Kina. Jan Lindblads tigersatsning skulle förmodligen aldrig ens ha nått idéstadiet.
Och ur många aspekter har omsorgen om våra djur har blivit bättre. Vi har regler mot att inte lämna hundar i varma bilar och ställer krav på att husdjur som katter inte får vara utan tillsyn många timmar i sträck. Hästar ska få utevistelse varje dag och stallas upp i boxar med erforderliga mått och burfåglar ska ha en kompis.
Kanske älskar vi i stället våra husdjur lite för mycket. Hundar och hästar förser vi med kläder, vi schamponerar och badar dem ofta och ger dem mat som vi tycker ser god ut.
Hästar får "müsli" till frukost och kosttillskott till kvällen, hundar får hjärtformade godisbitar i belöning och katter serveras filébitar i sås. Bland hundar, katter och hästar ser man individer med övervikt och metabolt syndrom. Vi lägger massor av resurser på våra husdjur utan en tanke på klimat och människor som svälter.
Själv har jag haft ett stort intresse för djur, både tama och vilda, i hela mitt liv. Jag har ägt flera husdjur - allt från marsvin och undulater till katter och på senare år häst.
Mina relationer till olika djur har så klart varit väldigt givande för mig, och förhoppningsvis har jag inte utsatt något av mina djur för onödigt lidande.
Men de etiska frågorna skaver lite varje dag och jag tänker på hur man kommer att se på dagens husdjurhållning om 40 år. När kommer skandaldokumentären "Horse Queen"?