Själv smälter jag nästan bort när temperaturen går över 25 grader. Det kanadensarna, liksom stora delar av USA har upplevt de senast veckorna skulle vara min värsta mardröm.
Och faktum är väl att det är allas vår värsta mardröm.
Ja, jag vet att det inte går att dra några långtgående slutsatser av enstaka värmeböljor, ens om de är så extrema som den här. Men till alla som fortfarande tänker så vill jag säga: det är faktiskt inte några enstaka värmeböljor.
Inte nu längre.
Klimatforskarna har förutspått den här sortens extremväder, och allt tyder på att det blir vanligare och vanligare. Extrem torka. Extrema regn och stormar. Extrem kyla. Allt det där är en del av de klimatförändringar vi människor är på väg att åstadkomma.
I boken "The ministry for the future" beskriver författaren Kim Stanley Robinson de yttersta konsekvenserna. Boken inleds med en extrem värmevåg över Indien. Hettan är så stark att människor som inte befinner sig inomhus med luftkonditionering eller i vatten dör. Alltså i miljontals.
Men boken skildrar också vägen mot en mer hållbar planet. Hur världen sluter sig samman och tar problemen på allvar. För det gör vi väl inte just nu? Egentligen?
Jag tror att många tänker att det ändå är för sent. Att det inte spelar så stor roll. "Se bara på kineserna. De verkar inte bry sig.", hör man folk säga.
Men det är inte för sent. Det finns tid. Och är det något vi människor är bra på är det att lösa problem. Ta oss ur knipor. Hitta utvägar.
I den kommande boken Ingen tid för illusioner beskriver Kajsa Borgnäs, chef för den tyska fackföreningsanknutna tankesmedjan Stiftung Arbeit und Umwelt der IG BCE, en sådan väg.
Borgnäs är teknikoptimist och vänder sig emot den allt vanligare tanken att människan måste skala ned för att lösa klimatkrisen.
Jag är inte säker på att jag håller med i alla delar men det är uppfriskande med en person som med goda argument hävdar att det går. Bara vi gör rätt investeringar. Satsar på ny teknik. Anstränger oss.
Alltför länge har känslan varit den motsatta.
Den framtidsoptimism som jag tror är nödvändig för att människor ska orka engagera sig i en fråga har saknats i miljörörelsen under de senaste 20 åren.
Ska företag, stater, kommuner och vi som individer orka göra det som krävs i form av förändring under de kommande 10 åren är det nog en grundförutsättning att vi tror på det.
Det är varmt om fan just nu.
Men det behöver inte bli 50 grader.