Karaktärerna Magnus (Oscar Töringe) och Jesse (Per Larsson) har många problem att brottas med i andra säsongen av "Tunna blå linjen".
Det första avsnittet i andra säsongen visades på söndagen, men hela den senaste veckan har säsongspremiären fått stort utrymme i medierna som annars mest kretsat kring alla turer efter förra veckans riksdagsval.
Det säger en del om att fortsättningen på serien var efterlängtad.
Själv gillade jag första säsongen med sin blandning av socialrealism, romantik och humor. Och jag var inte ensam. Bara premiäravsnittet sågs av drygt 1,4 miljoner människor, och hela serien, som handlar om en grupp poliser i yttre tjänst som arbetar i centrala i Malmö, blev 2021 års stora tv-snackis i Sverige.
Inför den andra säsongspremiären tänkte jag ändå att det skulle bli svårt för serieskaparna, med manusförfattaren Cilla Jackert i spetsen, att dels upprepa succén och dels undvika att det bara skulle bli mer av samma.
Farhågan visade sig vara obefogad. Jag har sett fem av totalt åtta avsnitt – och är väldigt imponerad över hur man har förvaltat succén.
Handlingen kretsar fortfarande mest kring karaktärerna Sara (Amanda Jansson), Magnus (Oscar Töringe), Leah (Gizem Erdogan) och deras chef, Jesse (Per Larsson), även om det kommit in en del nya poliser i arbetslaget.
Karaktärerna fördjupas och deras relationer problematiseras ytterligare. Bara någon minut in i handlingen står det klart att teamets kärlekspar Sara och Magnus har gjort slut. Varför får tittaren försöka lista ut själv.
Magnus är uppenbart förkrossad och plågas av tvivel på om han överhuvudtaget ska fortsätta som polis.
Sara har en ny pojkvän, den självständiga och allmänt omtyckta Khalid (Mustafa Al-Mashhadani), egenskaper som gör Sara osäker och klängig.
Leah har kommit tillbaka till gruppen från en längre tids sjukskrivning för utbrändhet. Frågan är om hon verkligen är redo att möta utmaningarna i jobbet? Och den alltid lita trygga och godmodiga gruppchefen Jesse kämpar med livet som ensamstående deltidsförälder, att hålla ihop arbetslaget och att hantera de motstridiga känslor som den unga polisaspiranten Fanny (Malou Marnfeldt) väcker hos honom.
Faye, som spelas av Anna Sise får en mer framträdande roll i andra säongen av "Tunna blå linjen".
Det som skiljer "Tunna blå linjen" från andra polisserier är den fragmentariska, flödande formen, där scenerna bara dyker upp mitt i steget och att man integrerat de ständigt närvarande sociala medierna i handlingen. Karaktärernas egna feeds eller "allmänhetens" kommentarer, tips och åsikter om polisernas arbete.
En av seriens styrkor är att den är modig och vågar skildra några av samtidens problem ur flera aspekter. Brottsoffer kan bete sig illa och aktivister för en god sak kan utnyttja situationer och ställa till med stor skada. Poliser kan plötsligt tappa det och gå över gränsen, eller stoppa unga, helt laglydiga unga män i en bil bara för att de är afrosvenskar.
Frågor om brott och straff, gängkriminalitet och polisens arbete har de senaste åren stått högt på agendan. Seriens huvudkaraktärer tvingas rannsaka sig själva när det kommer till frågor om rasprofilering och hur man bemöter människor i utsatta områden.
Generellt är andra säsongen av "Tunna blå linjen" mörkare än den första. Men den lågmälda humorn, mänskligheten och värmen finns hela tiden med och gör att man bara måste fortsätta titta.
Det enda som känns daterat är det stora fokuset på pandemin som serien har.