Oemotståndlig ettåring.
Den dag alla Instagram-ungar upptäcker att mamsen och papsen hängt ut dem i sociala medier, alltså? Bara för att vårdnadshavarna ville boosta sig själva? Eller dra in pengar på avkomman?
En polare bosatt i ett engelskspråkigt land gav för en del år sedan ut en mycket seriös bok baserad på en forskningsstudie där hon intervjuat mödrar till barn som fått diagnosen autism. En av mammorna berättade om hur hennes lille son som bäbis skrek så ihärdigt att hon höll på att bli spritt språngande.
Alla som någon gång haft med ett illtjutande spädbarn att göra vet ju att det vanmäktiga vansinnet aldrig är långt borta. Den som till äventyrs förnekar att tanken på att sätta ut ungen i skogen aldrig dragit förbi i huvudet – ljuger för sig själv.
Hur som helst: Nu har sonen växt upp, läst boken, känner sig kränkt och hotar med att stämma förlaget. Som i sin tur fått stora skälvan och bestämt sig för att dra in studien både i bokform och på nätet.
Har inte koll på hur juridiken kring stämningar ser ut i den angolsaxiska världen jämfört med i Sverige, men nog går tanken osökt till alla näpna barn som dagligen och stundligen flödar omkring i sociala medier. Ja, de är supersöta och absolut roliga att titta på – men har de bett om att få vara med? Knappeligen.
Vad händer när de blir stora och inser att de kommer att skvalpa runt som blöjbarn i cyberspacen i evinnerliga tider? De flesta tar det troligen med jämnmod. Men några kommer att få spel på sina föräldrar och anklaga dem för att ha utnyttjat dem som gulle-gullobjekt.
Svenska influencern Margaux Dietz har byggt en stor del av sin karriär på sonen som hon födde i direktsändning på nätet. Både hon och barnets pappa har gödslat på Instagram med så kallat ”betalt samarbete”, det vill säga reklam, för leksaksföretag där battingen figurerat. Men sedan de separerat har fadern bytt fot och tagit avstånd från exponeringen. Numera visar ingen av föräldrarna mer än ryggtavlan på lille Arnold i de sociala mediernas offentlighet.
Har en känsla av att tonåringen Arnold kommer att vara dem evigt tacksamma.
SVT-journalisten Carina Bergfeldt har fått kritik för att sitt flitiga mixande av bilder på den egna battingen med reportageresor och tv- inslag. Den som stör sig kan strunta i att titta, har hon replikerat.
Så sant, men lille Hamilton, som han heter, kan inte välja. Han vaggar förnöjt fram och tillbaka på Insta i en mössa som några av mammas tv-tittande beundrare i Göteborg stickat och skickat till studion. Självklart har mamsen berättat för sina 160 000 följare att sonen kallas Hamilton för att hon och pappan älskar musikalen "Hamilton" och sett den fyra gånger. Vilken tur att föräldrarna inte snöade in på någon annan amerikansk musikteater, typ "The Book of Mormon" eller "Sweeny Todd".
Det ligger i föräldraskapets natur att vilja visa upp sina fullkomligt enastående underverk. Glädjen över de små liven bara spritter i kroppen. Och så ska det förstås vara. Nästa steg är att vilja dela med sig av euforin till andra enligt principen delat lyckorus är dubbelt lyckorus.
Men räcker det inte med ett privat Instagram för släkten? Farmor, morfar, mostrar och även en och annan brylling kommer alltid att bli hänförda och drabbas av stora sötchocken vid åsynen av en oemotståndlig snorgärs.
Snälla föräldrar, försök lyfta blicken lite från den egna naveln. Lämna inte ut ungarna hur som helst. Sätt barnen framför ert eget sug efter likes.