"En del går helt enkelt in genom det ena örat och ut genom det andra. Det gäller troligen även dagens skolbarn."
I sommar har det bråkats om en gammal skylt på Kjula skola. Allt började med en insändare från en förälder som bävade inför telningens skolstart. Som modern, kunskapstörstande och ansvarsfull målsman oroade sig hen för att avkomman skulle påverkas menligt av budskapet som suttit på skolans fasad sedan 1800 kallt.
Ett citat från medeltiden borde inte möta vetgiriga barn redan innan de hunnit in genom skolporten, anförde skribenten.
Rektorn fick stora skälvan och aviserade bara två dagar senare att skylten skulle ned å det snaraste med hänvisning till skollagen: "Utbildningen vid en skolenhet med en offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell”.
Sedan tog ett vid det här laget tröttsamt välbekant munhuggande vid: "Ska man inte ens". "I det här j-a landet", "Sätt upp ett budskap som hyllar Allah då", "Jag tog ingen skada", "Alla kränkta kan väl sticka någon annanstans".
Så förutsägbart att man genast utbrast i det som på wikipedia beskrivs som "en djup reflexmässig inandning med öppen mun". Gäsp!
Men även en del kloka grejer typ: "Skylten är omodern men också en bra påminnelse om att en annan typ av samhälle har existerat."
Exactemente. Och det tycks också vara på den linjen Eskilstuna kommun avser att gå. Skyltarna ska kompletteras med ytterligare skyltar. De sistnämnda skyltarna ska förses med information om hur det var att leva på den tiden de första skyltarna sattes upp.
Själv var jag med på den tiden skolan utan att blinka tryckte ner både Jesus och Moses i vassen i våra arma barnasjälar. Magistern dånade igång skolorgeln vareviga morgon och hamrade sig igenom "Din klara sol", eller någon annan psalm, så fönstren skallrade. Dagen fortsatte inte sällan med högläsning ur bibliska historien. På teckningen fick vi rita David och Goliat när de kastade sten på varandra. För att ytterligare inpränta kärleksbudskapet, antar jag.
Det kan ha varit när vi illustrerade berättelsen om kamelen, nålsögat och kruxet för en rik att ta sig in i himlen – som min bänkkamrat målade kamelen grön. Som partiellt färgblind hade hen svårt med brunt och grönt. Så kamelen i Judeens öken, eller var den nu höll hus, drog åt saftigt oasgrönt. Å andra sidan stod granen brun och grann i stugan under december månads teckningslektioner.
Allt detta drillande i kristen vishet har dock inte satt djupare spår än att jag i en krönika nyligen påstod att Johannes Döparen fick sitt huvud serverat på fat i Gamla testamentet. Men icke sade Nicke. Dekapiteringen dröjde tills det Nya, påpekade en läsare med huvudet på skaft. Dessutom något yngre och uppdragen under en läroplan fri från kristendomslektioner.
En del går helt enkelt in genom det ena örat och ut genom det andra. Det gäller troligen även dagens skolbarn.
"Wi lära icke för skolan utan för lifvet" står det också på Kjula skola. Hm. Vad jag minns lärde man sig för skrivningarna. Och för livet på rasterna.
Mindre uppmärksammad skylt.
Offentliga huvudmän har förresten inga problem med att underhålla diverse andra fenomen från anno dazumal. Region Sörmland älskar sitt Nynäs slott - "ett i det närmaste komplett herrskapshem". Den där faiblessen för det feodala har jag aldrig förstått. Men som en vän invände: "Ska vi inte alls värna om det som är vackert?"
Jo, det är väl klokt. Isåfall platsar även Kjulas skyltar med sin snirkliga skrivstil. Den lär få nu levande kunna få till.