Ibland blir jag bara så arg - eller snarare avundsjuk - på hur många bra tv-serier för unga och unga vuxna som finns nu jämfört med när jag växte upp på 1980-talet.
Vi hade ungefär den ärketöntiga tv-serien "Fame"och "Åshöjdens BK" att välja på.
De senaste åren har jag sett flera utmärkta dramaserier som både handlar om och riktar sig till unga och unga vuxna. Jag tänker till exempel på norska "Skam" och svenska "Eagles", vars andra säsong precis har dragit i gång i SVT, men även internationella succéer som Neflix "Stranger Things" och "The end of the f***ing world".
För några dagar sedan släppte Neflix "I am not okay with this" som bygger på en serieroman av Charles Forsman (han har även skrivit "The end of the f***ing world").
Den handlar om 17 åriga Sydney som går sista året i high school i en håla i amerikanska delstaten Pennsylvania. Syd, som hon kallas, brottas med många olika problem - allt från äckliga finnar på låren till det obearbetade traumat efter det att hennes far hängde sig i ett rum i källaren.
Sydney grubblar över sina känslor över att hennes bästa vän Dina blivit ihop med den populära sportkillen Brad, när hon börjar ana att hon besitter någon sorts superkraft.
I samma veva träffar hon sin granne Stanley, som är en udda kille med stor potential. Deras relation växer samtidigt som Sydneys övernaturliga gåvor tar sig allt starkare uttryck.
På sätt och vis skulle man kunna avfärda detta som en kliché. Historien om de farliga krafter som sätts i rörelse när unga kvinnor ska bli vuxna och upptäcker sin sexualitet har berättats förr och bygger i grunden på en patriarkalisk hederskultur. Men här görs det med samma charm och stänk av ironi som i "Stranger things", vars producenter också står bakom denna serie.
Dessutom är allt i "I am not okay with this" väldigt snyggt i en murrig, ljusbrun färgskala. Sydneys och Stanleys kläder och frisyrer är värda att dö för, liksom bilen de färdas i och retroprylarna i Stanleys pojkrum.
Den svarta humorn är perfekt balanserad - som obetalbara scener med en fönsterhiss i Stanleys bil eller när Syd och Stanley ska jämföra sin acne.
Sophia Lillis är otroligt bra i huvudrollen som Sydney. Jag känner igen mig själv och min ungdom i den här serien, fast den utspelar sig i nutid. En trovärdig mor- och tonårsdotterrelation och en bedårande lillebror är också sevärda ingredienser.