Nu är det ju liksom dags att steppa upp och bli den där manliga förebilden som så många grabbar växer upp utan.
För vem ska lära honom hur man trär mask på metkroken, skiftar däck på bilen och hittar till Warp zone i Super Mario om inte jag? Vem är bättre ämnad än undertecknad att berätta om världens bästa fotbollsspelare (Mats Rubarth), lära honom om charmen med vinylskivor och visa honom när Broder Daniel premiärspelade Shoreline i "Sen kväll med Luuk?"
Hans mamma?
Skulle inte tro det!
Men allt det där får vi ta tag i senare. Det finns annat som är mer akut och då tänker jag inte bara på blöjbyten och att snabbt som satan leverera honom till närmsta mjölkstinna patte så fort han börjar skrika. Nä, prio ett måste vara att i möjligaste mån förhindra att han blir en idiot.
Att ha döttrar innebär många utmaningar. En av dessa är att skydda dem från sviniga snubbar. Att ha en son innebär i stället att man måste hindra honom från att bli en sån. Jag har aldrig behövt oroa mig för att mina döttrar ska bli kvinnomisshandlande koranbrännare som kastar bengaler mot familjeläktaren på fotbollsderbyn och jag har även svårt att se att mitt lilla killbarn ska utvecklas till en sån, men risken ökar ändå tusenfalt om man råkar vara född med en penis.
Efter 40 år inom killsfären kan jag konstatera att många av oss är riktiga praktarslen, och att vi främst i unga år är redo att göra de mest korkade saker för att passa in i den snäva killrollen som inte bara är våldsivrande, högljudd och sexistisk utan också gör det oerhört svårt för oss att prata om alla typer av känslor.
Hos de flesta växer mycket av det här beteendet bort med åren, dock är mognadsprocessen något långsammare än hos det motsatta könet.
Hos vissa går det oerhört långsamt, något som framgår med stor tydlighet då man ser vissa av de reality-shower som jag haft tid att vältra mig i under tio dagars pappaledighet. Killarna i "Bachelor in paradise" visar exempelvis inte prov på särskilt mycket mer djup än random hormonstinn högstadiegrabb.
Nä, om jag ska söka förebilder för lillpojken i tv-tablån så får det i stället bli i SVT:s mysiga "Första dejten teens". Där hamnar i stället strålkastarljuset för en gångs skull på de fumliga, blyga snällisarna, de som kanske inte är too cool for school, men som ändå blir vinnare i slutändan.
Precis en sån som jag vill att min son ska bli!