Vår krönikör hittar inga kantareller.
Jag är optimistiskt lagd. I hela mitt liv har jag vaknat varje morgon och känt åtminstone en strimma av hopp.
Jag tror alltid att jag ska hinna med tåget. Att en konsert ska vara bra. Att maten jag beställer på restaurangen ska vara god. Att min nya mascara ska göra mirakel och att jag ska hitta kantareller.
Men senast jag var på restaurang fick jag medioker mat och magproblem. Den hajpade och sjukt dyra mascaran jag inhandlade i veckan var inte bra alls och min enda skogsutflykt denna sommar resulterade i fyra kantareller.
Sådana bakslag brukar ha noll effekt på mig. Jag funkar lite som en sådan där docka med en rund botten som alltid reser sig efter varje smäll. Det är en gåva jag är otroligt tacksam över – även om det ibland känns lite surt att gå på pumpen och få hoppet släckt och tänt, släckt och tänt igen.
Men nu tänker jag tillåta mig själv att vara besviken på vissa saker. Som till exempel sommaren 2023. Min semester regnade bort. Det blev inga fisketurer med båten. Inga svamppromenader och mysiga grillkvällar i trädgården. Sommarstugan fick stå övergiven och min skärmtid ökade exponentiellt.
Just i dag tänker jag strunta i att vädret inte hade gått att göra något åt och att det där med fisket och stugan är i-landsproblem. Jag har ingen lust att upprepa för mig själv att jag är lyckligt lottad som ens har en sommarstuga.
I stället ska jag passa på att gnälla över den ekonomiska utvecklingen. På inflationen som urholkat min köpkraft. På räntehöjningarna som snart kommer att orsaka ett hårt slag mot min privatekonomi. På riksbankschefer som använder vanliga människors plånböcker som instrument för att fixa problem de själva varit med och skapat.
Den hyllade mascaran höll inte vad den lovade.
Och jag tänker klaga på svenska högerpopulister och Donald Trump för att de har förflyttat gränsen för vad som anses anständigt i en demokrati, på Vladimir Putin och hans regimkollegor för att de har startat krig i Europa. På gängkriminella som gjort mig avtrubbad inför skjutningar och sprängningar och koranbrännare som sått split och medvetet sårat medmänniskor.
Och så alla som inte bryr sig om klimat- och miljöfrågor, som oreflekterat fortsätter flyga, konsumera och bespruta och någonstans möjligen bidragit till det jävla regnandet. De suger – allihop.
Kanske är det rentav sunt att då och då ta sig en riktig gnälldag att fundera igenom vad man inte gillar och vill ändra på, i stället för att bara ta emot smällar, resa sig igen och ta mer skit?