Mark Ruffalo är gör en enastående rollprestation som ett två personer i ett tvillingpar där den ena tvillingen, den svårt psykiskt sjuka Thomas, går in på ett bibliotek och skär av sig sin ena hand.
När årets skörd av tv-serier ska summeras blir inte jag förvånad om "I know this much is true" med Mark Ruffalo i dubbel huvudroll kammar hem alla priser och utmärkelser som går att få. Det var väldigt länge sedan jag såg något så fängslande.
"I know this much is true" är en miniserie på sex avsnitt som bygger på en roman av Wally Lamb från 1998. Serien är regisserad av Derek Cianfrance, som bland annat gjort den otroligt mörka filmen "The place beyond the pines" med Ryan Gosling i huvudrollen som desperat och självdestruktiv stuntman.
Mörkret genomsyrar även "I know this much is true" och den har även en Hollywoodstjärna av rang i huvudrollen. Mark Ruffalo är mest känd hos den breda publiken för rollen som den svårmodige Bruce Banner, som utan egen kontroll förvandlas till Hulken när han blir arg.
Även här spelar karaktärens oförmåga att hantera sin aggressivitet en roll.
Historien tar sin början 1990, i en fiktiv stad i delstaten Connecticut på den amerikanska östkusten. Thomas Birdsey går in på ett bibliotek. Inför ögonen på besökande barn och anställda drar han fram en stor kniv och skär av sig sin ena hand, allt medan han citerar ur bibeln. Thomas, som har diagnosen paranoid schizofreni, gör det som ett offer för att få slut på det pågående Kuwaitkriget.
Huvudperson är dock hans tvillingbror, Dominick. Han och Thomas är enäggstvillingar, födda med några minuters mellanrum, men på varsin dag och varsitt år. De har växt upp med sin mamma och en styvfar och vartefter har deras liv blivit alltmer olika. Thomas har svårare i skolan, får mer stryk av styvfadern och blir mobbad av kamraterna.
Dominicks uppväxt är lättare, men präglas av ett tungt ansvar för brodern, skuldkänslor, vrede över sakernas tillstånd och en massa obesvarade frågor om sin bakgrund. Han har ingen aning om vem som är hans far och runt morfadern, som immigrerat från Sicilien i början av 1900-talet, finns obehagliga sanningar som väntar på att uppdagas.
Dominick får uppleva stor lycka, men lika mycket förluster och sorg. Och nu måste han ännu en gång ta ansvar för sin sjuka bror. Det tycks inte finnas någon ände på alla problem.
Tvillingen Dominick är historiens berättare. Han är inte psykiskt sjuk, men plågas svårt av obearbetad sorg, skuldkänslor och aggressionsproblem.
Ändå känns det så bra i både mage och hjärta att följa med Dominick på hans resa mot botten som kanske innebär att han försonas med sig själv.
Det är faktiskt härligt att ge sig hän åt en riktig deppig tv-serie där inget skämtas bort.