När "The White Lotus" skapad av Mike White dök upp i HBO i fjol blev den snart en stor snackis och hyllades av recensenter och tittare. Tv-serien, som utspelade sig på ett lyxhotell på Hawaii och handlade om klass och makt, blev en av 2021 års mest hyllade tv-serier och gjorde skådespelaren Jennifer Coolidge till en superstjärna.
Hennes tragikomiska karaktär, den medelålders, stenrika och mycket olyckliga Tanya som rest till den mytomspunna ön för att sprida sin mors aska, har även fått följa med till säsong två och ett annat hotell i den fiktiva White Lotus-kedjan på Sicilien.
Den här gången är hon på semester med sin nya man, Greg, som hon träffade i säsong 1. Han visar sig inte vara särskilt härlig, utan klagar på hur många kakor hon äter och ständigt låter henne förstå att hennes förmögenhet och äktenskapsförordet står emellan dem. Tanya är också en rätt oskön person, klängig och osäker ena sekunden och bossig och okänslig i nästa. Med på resan är också hennes assistent, den unga, självömkande Portia, som Tanya kräver ska hålla sig på sitt rum och ändå alltid vara tillgänglig. En uppmaning som Portia inte följer.
Andra som kommer till hotellet är två par i dryga 30-årsåldern som rest till Sicilien tillsammans. Killarna, Cameron och Ethan är gamla rumskamrater från universitetet och båda har gjort sig förmögenheter. De är sinsemellan olika personligheter, liksom deras fruar, Daphne och Harper. Cameron och Daphne verkar otroligt lyckliga och sorglösa men på gränsen till korkade medan Ethan och Harper vill framstå som smartare och mer medvetna, men de verkar inte trivas särskilt bra med varken sina reskamrater eller varandra. Umgänget flyter inte lätt.
Ett tredje resesällskap utgörs av tre generationer i den amerikanska familjen Di Grasso – farfadern Bert, pappan Dominic och sonen Albie – som rest till Sicilien för att känna lite på sina rötter. Medan farfadern är sexistisk och gubbsjuk är Dominic en fullt utblommad sexmissbrukare. Den unga Albie å sin sida är så mesig att han blir osexig.
Sedan har vi även representanter från lokalbefolkningen, de två unga tjejerna Mia och Lucia som bor i Taormina och nu prostituerar sig för att få del av lyxlivet inne på hotellet, samt en dryg och stissig hotellchef.
Det övergripande temat är fortfarande makt och klass, men i säsong två är sex en valuta som väger tyngre än pengar.
Varje avsnitt är högoktanigt. Det är så välgjort – skådespelarna är klockrena, de sicilianska omgivningarna oerhört vackra och tempot är perfekt avvägt.
Men trots sitt höga underhållningsvärde får "The White Lotus" mig att må ganska dåligt. Trots att det egentligen är rätt synd om karaktärerna finns det nästan inga försonande drag hos någon. Allt går ut på att tillfredsställa sina egna begär utan tanke på konsekvenserna.
Jag skulle aldrig drömma om att försöka sträcktitta på "The White Lotus". Det skulle jag helt enkelt inte orka. Jag är mätt på den cyniska trend som rått in tv-serievärlden ett tag nu, med serier som just "The White Lotus" och "Succession".
Som motvikt zappar jag över till Netflix och tittar på en annan hyllad serie som är lika välgjord och rolig men som ändå har hjärta – femte säsongen av "The Crown" är otroligt bra.