Svenskarna är oroliga för att vaccinera sig. Enligt en undersökning av Kantar Sifo från början av december var 52 procent av 1400 tillfrågade oroliga från att det framtida vaccinet inte skulle vara helt fritt från biverkningar. I somras var en tredjedel av svenskarna skeptiska till att vaccinera sig mot covid-19 – också enligt en undersökning av Kantar Sifo.
Planen är att vi ska börja med massvaccineringen i början av januari. Och eftersom Sverige, via ett avtal med EU, kommer ha tillgång till flera olika vacciner under nästkommande år finns det immunämnen till hela befolkningen.
De goda nyheterna är att vi har lejonparten av befolkningen med oss. Det tråkiga är att vi har det på svart och vitt att många svenskar är oroliga för att vaccinera sig. Var skepsisen kommer ifrån är svårt att kartlägga. Men antagligen har det till viss del att göra med de bieffekter vissa fick när drygt halva befolkningen vaccinerade sig mot svininfluensan för elva år sedan.
Cirka 450 svenskar anmälde att de drabbades av bland annat narkolepsi, vilket givetvis är en medicinsk skandal. Men 450 av cirka fem miljoner vaccinerade motsvarar också 0,00009 procent. Man ska också komma ihåg att många uppgav att de inte tänkte vaccinera sig innan vaccinet för svininfluensan blev tillgängligt i Sverige heller. Misstänksamheten mot att spruta in okända medel i kroppen är alltså ingenting nytt.
Det har trots allt gått elva år sedan förra vaccinkampanjen i Sverige och världen. Under det dryga decenniet har sociala medier tagit mer plats i debattklimatet och som resultat tillgängliggörs lögner om det mesta för fler. Däribland kring vaccin.
Återigen ska man inte glömma att de flesta svenskar faktiskt vill vaccinera sig. Att försöka konvertera en konspirationsteoretiker som tror att pfizer-vaccinet består av flytande chip är i princip omöjligt. Utmaningen blir att få med sig de som inte är mot vaccin per se, men oroar sig över eventuella bieffekter. I The Atlantic-artikeln "How to Build Trust in the Vaccines" motiverar statsvetaren och professorn Brendan Nyhan att ett framgångsrecept är att använda sig av kändisar för att vinna över skeptikerna.
Han förklarar å andra sidan också att betryggande experter och myndigheter, som även i Sverige har stort förtroende, har en stor roll att spela i att få med skeptikerna. Men i och med den skarpa kritiken mot Tegnell och vår coronahantering är det kanske inte nog. En go-to-taktik är alltså att låta celebriteter vaccineras framför kameran. Vilket inte minst visade på resultat när Elvis Presley vaccinerade sig för polio live i ett talkshowprogram 1956.
Även om kändisar inte har ett starkt allmänt förtroende när det gäller information om vaccin kan de hjälpa till att bygga förtroende hos experterna. Exempelvis intervjuade NBA-stjärnan Steph Curry USA:s motsvarighet till statsepidemiolog Anthony Fauci så sent som i oktober. Dessa typer av initiativ kan alltså bilda ett förtroende hos grupper som tidigare inte haft planer på att vaccinera sig.
Det är kanske det som krävs. Efter att Lillemor, 92, fått första injiceringen i landet borde vi skjuta fram influencers, skådisar och sportstjärnor i kön och fota och dela sprut- och hudkontakten så det brinner i fingrarna. Det må vara tråkigt att det är vad som krävs för att få människor att lita på forskning. Men det har ju visat resultat innan.