Kulla-Gulla fyller 75 i år. Det märks bland annat genom att Kulturhuset stadsteatern repeterar en pjäs baserad på Kulla-Gulla-böckerna och att bokförlaget Bonnier Carlsen denna vecka har återpublicerat de tre första böckerna i Martha Sandwall-Bergströms serie om Kulla-Gulla.
Jag ryser av vällust när jag ser bilden av den blåögda och lockiga flickan med rött huckle på omslaget av "Kulla-Gulla". Böckerna har i stort sett samma utseende som de jag läste som barn på 1970-talet. Å vad jag älskade dem!
Kulla-Gullaböckerna utspelar sig i Småland i början av 1900-talet och handlar om den föräldralösa flickan Gulla, som har växt upp på ett barnhem och "säljs" på auktion till den som åtar sig att sörja för henne mot lägst ersättning. Gulla kommer till torpet Kulla, där hon får ta hand om familjens fem barn, en skröplig gammelmor på vinden och sköta mjölkning och andra tunga sysslor. Hon är 12 år, har ett starkt rättvisepatos och en aldrig sinande optimism. När torparbarnens mamma blir allvarligt sjuk och dör står Gulla ensam med ansvaret för ungarna och hushållet, medan barnens pappa utför dagsveken åt patron på godset, som äger torpet. Det visar sig så småningom att Gulla är barnbarn till patron och får flytta herrgården, men hon fortsätter att ta ansvar för Kullabarnen och ser till att de tas om hand och får gå i skolan.
Även om Kulla-Gullaböckerna har spår av Askungesaga men den präktiga Gullas upphöjelse till ett liv i fina salonger, vackra klänningar, baler och mötet med "den rätte", kan man absolut inte avfärda berättelsen som romantiskt dravel. Böckerna rymmer starka skildringar av hårt slit i ett smutsigt och ganska hopplöst Fattigsverige där avgrundsdjupa klasskillnader blir tydliga för läsaren. Och Kulla-Gulla själv hör ju egentligen inte hemma någonstans, hon är en outsider oavsett om hon utför barnarbete i ladugården eller dansar i herrgårdens sal.
För mig blev Kulla-Gullaböckerna en stark läsupplevelse och en väg in i vuxenlitteraturen. Men också ett sätt att förstå min egen familjehistoria som, likt många andras, vimlar av fattighjon, oäkta barn, torpare, statare och klassresenärer, bara en generation bort. Min farfar (född1899), blev moderlös som treåring och han och hans många syskon "såldes" på auktion precis som Gulla, fast han hamnade i Näshulta utanför Eskilstuna. Fattigsverige ligger inte långt bort, varken i tid eller rum.