Jag får ofta mejl från läsare och blir stoppad av folk som vill diskutera eller tipsa om tv-serier. Det slår mig att ingen någonsin har hört av sig om "Vikings" eller velat snacka om Ragnar Lodbrok eller Lagertha i fikarummet eller i kön på Ica. Lite skumt med tanke på att serien har rullat sedan 2013 och är en av HBO Nordics mest populära. 2020 var "Vikings" störst host strömningstjänsten, i konkurrens med bland annat "Westworld", "Chernobyl", "The outsider" och "Game of thrones".
Det känns faktiskt som att tv-serien "Vikings" har gått lite under radarn i Sverige, trots att många svenska skådisar har fått sitt stora internationella genombrott i serien. Först och främst Gustaf Skarsgård, som spelar båtbyggaren Floke, men även Sörmlands stora stjärnskott, Alicia Agneson från Barva.
Själv är jag ett stort fan och har sett varje avsnitt minst en gång. Visst har "Vikings" lite tuggmotstånd i början eftersom den har en säregen stil. Folk pratar engelska med en konstig brytning och skådespeleriet är allt annat än minimalistiskt. Varje avsnitt har sin egen mix av explicita sexscener, grovt våld och vidskeplighet men genomsyras även av de mustiga karaktärernas djupt mänskliga dilemman i fråga om relationer och maktutövning och en härlig humor och smittande upptäckarglädje – allt löst baserat på verklig historia och myter om vikingar och engelsmän från 800-talet efter Kristus.
Skådespelarna Travis Fimmel och Katheryn Winnick slår an tonen som paret Ragnar Lodbrok, krigare och upptäcktsresande och Lagertha, Skandinaviens tuffaste sköldmö. Vartefter dyker det upp den ena maffiga personligheten efter den andra, som deras gemensamma son Björn Järnsida och Ragnars söner Ivar Benlös, Vitsärk och Ubbe och den norska kungen Harald Hårfager.
Under hand har serien vuxit och jag har vant mig vid det tvära kasten där en huvudperson plötsligt kan dö, liera sig med den fienden eller döda den han eller hon älskar. Visst har "Vikings" gått på tomgång ibland, särskilt sedan Ragnar Lodbrok fått komma till Valhalla för att festa med gudarna i den gyllene hallen, men Ragnars arvtagare Björn (Alexander Ludwig) och Ivar Benlös (Alex Høgh Andersen) och fiendeskapen mellan dem har ändå gett de sista säsongerna den intensitet som krävs för att man ska vilja hänga med i 89 delar.
De avslutande tio avsnitten släpptes den 30 december i fjol och börjar med att gänget i Kattegatt Björn som härförare tvingats retirera sedan ryssarnas prins Olegs armé med Ivar Benlös som strateg, visat sig oövervinnerlig. Björn är svårt sårad men tillsammans med sin hustru, sköldmön Gunnhild iscensätter han en makalös plan för att kunna besegra fienden i det avslutande slaget.
Ragnars son Ubbe är på upptäcktsresa och har mellanlandat på Island där han gästar en grupp före detta Kattegattbor som koloniserat ön, men Ubbe har en dröm om att segra ännu längre västerut efter att ha hört berättelser om en paradisisk strand vilket utsätter Ubbe och hans fru Torvi för svåra strapatser.
Ivar Benlös är kvar vid den grymma prins Olegs hov i Kiev, men hamnar snart i onåd. Så småningom kommer Ivar och hans bror Vitsärk tillbaka till Kattegatt där han rustar sig för ännu ett besök i England.
Visst var det hög tid för seriens skapare Michael Hirst att knyta ihop säcken nu. Ännu en säsong hade troligen inte känts fräsch. Men jag lovar att "Vikings" håller stilen ända in i det sista.