Den folkkära, brittiska kostymserien "Poldark", som i Sverige visas i SVT/ SVT Play, har hängt med oss i några år nu. "Poldark" handlar om den äventyrliga och godhjärtade gentlemannen Ross Poldark (Aidan Turner), som under 1780-talet kommer hem till ett fattigt Cornwall efter att ha stridit för Storbritannien i det amerikanska Frihetskriget.
Hemkomsten blir inte som Ross har tänkt sig. Alla trodde att Ross var död och flickvännen Elisabeth har nu förlovat sig med hans rika kusin. De gruvor han har ärvt efter sin far står stilla. Men snart gifter sig Ross med sin hushållerska Demelza (Eleanor Thomlinson) och vartefter serien fortskrider bygger paret upp en ny förmögenhet, skaffar sig politiskt inflytande och en ärkefiende i Ross gamla skolkamrat (och mobbningsoffer) George Warleggan (Jack Farthing).
"Poldark" är baserad på en romansvit av Winston Graham (1908-2003), den första romanen om familjen Poldark kom 1945 och den tolfte och sista utgavs 2002. Jag har inte läst någon av böckerna, men jag har följt med i alla avsnitt av den hyperromantiska tv-serien, som allt som oftast har bjudit på så mycket mossig dramatik och överdrivna känslor att den legat snubblande nära parodin. Jag har flera gånger tänkt sluta titta, men fortsatt av bara farten och för att jag alltid blir så sugen på att åka till Cornwall när jag ser den.
De första fyra säsongerna i serien är en adaption av Grahams böcker. Men i säsong 5, som sägs vara den sista och som just nu visas i SVT, har serieskaparna lämnat den litterära förlagan. Handlingen har förlagts till några år i början av 1800-talet som inte beskrivs i någon av böckerna. Och på något sätt är det som om manusförfattarna har fått en nytändning av friheten och gett "Poldark" en vitamininjektion.
Avsnitten är längre, färgerna starkare, karaktärerna mer utmejslade och intrigen uppdaterad.
Nu får Ross ta strid mot slaveriet och Demelza och hennes svägerska startar en skola för barnen till gruvarbetarna. En ung feminist dyker upp i handlingen och den intressantaste karaktären av dem alla – den bittra, patologiskt svartsjuka och snåla George Warleggan – blir bokstavligen galen av sorg och flyr ut på heden i bara nattskjortan.
Det sprakar helt enkelt om den trötta långköraren så att man börjar hoppas att detta inte är sista säsongen.