Utan körkort kan det vara krångligt att ta tåget.
Gör det ändå.
För så här är det: Den som icke har körkort bör heller icke åka tåg. Tanken slår en när man tvingas ge sig av i sporrsträck från Eskilstuna till Norrköping med minsta möjliga tidsmarginal.
Tack och lov höll sig bilen kvar på vägen, fartkamerorna sov och ingen polis slog sina lovar utmed 56:an.
En av våra lika tågälskande vänner, som varit här och cyklat Vätternrundan, var på väg hem till Schweiz och skulle borda nattåget mot Hamburg i Norrköping.
10 minuter efter att vi släppt av honom på stationen ringde han och var förtvivlad: Tåget till Norrköping var inställt.
Nu var goda råd dyra som det heter i visan, höll jag sånär som på att skriva. Men visan går ”Plingelingelinge, tåget går, ut i vida världen, den som femtio öre har får följa med på färden”.
Men inte ens femtio lax biter på ett inställt tåg. Hux flux stuvade vi in både cykel och schweizerost i bilen och satte av i sken.
Under tiden försökte jag få kontakt med SJ:s kundtjänst. Vi hade räknat ut att ett ordinarie snabbtåg Stockholm-Malmö med senare avgångstid skulle köra ifatt nattåget utmed stambanan. Därmed skulle vår schweizare kunna kliva på sitt nattåg i Malmö istället. Hemresan vore räddad!
Efter en dryg timmes kö i kontaktfunktionerna, ungefär i höjd med den där plåtgubben som står och dricker pilsner utanför Norrköping, kom jag fram.
Men det var tvär-nej. Platserna på snabbtåget Norrköping – Malmö var slutsålda. Inte en chans att klämma in en strandsatt schweizare. Ingen barmhärtighet gives den som drabbats av ett inställt tåg.
Bil driven på fossila bränslen.
Inte ett försenat heller. Förr väntade tågen in varandra. Men nu, när Mälartåg kör första sträckan och SJ den andra gives ingen pardon. De är två icke-kommunicerade kärl.
Då upptäckte cyklisten att det fanns lediga platser på sträckan Linköping-Malmö. ”Köp” skrek vi. ”Göm dig på toaletten tills tåget når Linköping”.
Men ibland står gudarna en bi. Nattåget var försenat. Med minsta möjliga marginal hann vi kasta upp både cykel och schweizare på rätt tåg i Norrköping.
Själva hann vi också med nattåget FRÅN Hamburg till Stockholm i början av sommaren. Men det var på håret. För enligt skyltningen skulle det avgå 21.15 från spår 12. Tio i nio ändrades spåret till 13. Och prick 21 gav det sig iväg. Det var bara ren tur att vi kom med. Ett tiotal resenärer gjorde det inte och fick kasta sig i taxi för att komma ikapp i Danmark.
Alternativt transportmedel?
När Sverigetåget rullade in bland de moderna tyska tågen i Hamburg slog man för övrigt snudd på ned blicken och skämdes. Vårt tåg såg ut som det gått genom en stenkross. Eller tilltygats i en NATO-process. Hur mycket försenade vi blev till Stockholm orkar jag inte ens berätta.
Nu är det varken nytt eller särskilt originellt att klaga på tåg. Redan 1971 sjöng Stefan Demert ”SJ, SJ gamla vän, konstigt att du lever än. Ta en tripp med andra klass, gratis vatten bruna dass, om du kommer fram i tid så fröjda dig därvid."
Vi tycks ha kört samma omkväden alltsedan sedan rallarna rullade ut rälsen.
Snarare är det väl konstigt att uttryck som ”går som tåget” och ”går som på räls” alls fått fäste i språket.
Det är bara så himla sorgligt att nu när klimatkrisen är över oss med full kraft och många inget hellre vill än att ta tåget – så är det mer självspäkning än nöje att försöka.
David Bowie som Ziggy Stardust.
Uppiggning: Den nysläppta filmen från David Bowies sista spelning som Ziggy Stardust. Woaw!