Under helgens match mellan Hammarby och Kalmar var läktarna nästan helt fulla – tack vare vaccinbeviset, som gjorde det möjligt att skippa deltagartak och distanskrav. Konstigt nog verkade inte alla helt nöjda ändå.
Jag åkte lycklig in mot stan den dagen. Jag hade sedan länge planerat att gå på konsert samma kväll, och vilket bättre sätt att värma upp än att gå på fotbollsmatch? Stämningen vid Tele2 Arena var kärleksfull och ovanligt sansad, och jag kände hopp över att livet kanske skulle kunna fortsätta trots nya varianter och mutationer. Döm av min förvåning när hemmalagets fans bara minuter in i matchen reste ett tifo med texten "nej till pass".
Va? Jag kliade mig förvirrat i bakhuvudet. Vadå nej till pass? Det är ju vaccinpasset som tillåter oss att sitta här?
– Vad känner du när du ser det där? frågade jag min vän.
– Tja, jag förstår dem, svarade han. Det är många fans som missar den här matchen för att de inte hunnit få sina pass i tid, svarade han.
Jag sneglade på tifot. "Nej till pass": Försökte känna med de skrikande supportrarna som bar det men kunde inte. Förstod de inte att hela anledningen att vi alla kunde vara på plats var just vaccinbeviset? Alternativen: deltagartak, distanskrav och onlineevent. Är det verkligen någonting vi längtar tillbaka till?
Jag minns Stefan Löfvens första tal till nationen i fjol, under en tid som var så hopplöst dyster. En tid då hela samhället törstade efter en enda ljusglimt i tillvaron, och ett vaccin hade välkomnats av alla med öppna armar. Att drygt 20 månader senare stå och stirra på texten "nej till pass", uppburen av tusentals människor i protest mot själva medlet som möjliggjorde deras närvaro, kändes absurt.
Som tur var för mig skulle den känslan under kvällen ersättas av en annan, mycket mer hoppfull.
Allsång, svett och dans. Lyckan var komplett för fansen som samlats för att se Yung Leans konsert i Stockholm i helgen.
Under helgen uppträdde Stockholmssonen Yung Lean för första gången på mycket länge med två utsålda spelningar på hemmaplan, och jag var en av alla lyckliga som fick delta.
Både under fredagen och lördagen samlades tusentals fans i Slakthusområdet för att under en dryg timme skratta, gråta, dansa och sjunga med när 25-åringen spelade gamla hits från en svunnen tid långt innan restriktioner och munskydd, en tid som vi nu äntligen var tillbaka i. Vi var där! Tillsammans! Stämningen var hoppfull, solidarisk. Den där dagen vi drömde om under Löfvens tal hade verkligen kommit.
I kontrast till vad vi kände under konserten är det tragiskt att människorna på fotbollsmatchen väljer att se vaccinbeviset som något som förhindrar, istället för något som möjliggör. De borde vara tacksamma.