Och inser plötsligt att jag har en sliten munkjacka på mig. Det går inte. Alla som ser mig under mötet kommer hånle i smyg och tänka: fattar han inte att pandemin är över!?
I början av pandemin var det många som trodde att vårt sätt att vara skulle förändras för alltid. Att vi kommer att hålla möten på distans mest hela tiden. Att vi kommer att resa mindre. Inte gilla att vistas i stora grupper, för nästa pandemi kan ju stå för dörren när som helst.
Att klädkoder inte längre blir lika viktiga.
Men nu tror jag faktiskt att det kommer att bli tvärtom. Vi kommer att göra ännu mer av det där som vi inte gjort under ett och ett halvt år.
Ta fotbollen. När Djurgården och AIK möttes i helgen var det över 40 000 på läktarna. Landslaget som spelar inom kort kommer i princip slå publikrekord. Teatrar och biografer över hela landet rapporterar om stor publiktillströmning.
Och handen på hjärtat: har inte du också längtat efter nästa utlandsresa? Jag tror – på gott och ont – att det där med flygskam kommer vara något som får stå på väntelistan för något år framöver.
På Bokmässan i Göteborg förra helgen kände jag – och många andra som var där – samma sak. Mässans ledning hade riggat för en pandemisäker mässa. Enorma lokaler och ganska få människor.
Det kändes stundtals som att gå omkring på en stor flygplats mitt i natten, och alla jag mötte sade att de längtade efter en vanlig mässa igen. När man får trängas på ett fullt mässgolv. Mingla med kändisar. Höra Dick Harrissons stämma från den ena montern samtidigt som Camilla Läckberg gör allt för att överrösta honom från montern intill.
Om den här spaningen stämmer kommer våra zoom-möten snabbt att bli färre. För vi vill träffas! Nu mer än någonsin.
Och vi vill inte möta andra människor i säckiga myskläder.
Några digitala möten kommer förstås att bli kvar. Av praktiska skäl. Som det jag just nu är på väg in i. Jag har fem minuter på mig. Snabbt kastar jag av mig den luggslitna hoodien och tar på en skjorta istället. Ostruken. Men det syns inte på skärmen. Jag tar mig över anständighetens gräns.
Och det för bli den sista delen av spaningen: Inom en snar framtid kommer vi vara så trötta på pandemin att alla sådana här möten kräver kostym och slips för män, allra minst dräkt för kvinnorna.
Varje dag blir som en Nobelfest.
Den effekten trodde nog inte många att pandemin skulle få.