Solen kastade gyllene stänk över Stendörrens naturreservat. Barn skrattade då de kastade sig i vattnet från de hala klipporna. Rödbrända män i övre medelåldern med stinna magar och lite för utmanande badbyxor satt djupt nersjunkna i små solstolar och låtsades titta på något helt annat än tonårstjejerna strax intill i badutstyrslar vilka tangerade gränserna för hur mycket skinka som egentligen kan exponeras. Allt var frid och fröjd, tills…
"I say I get the money and go
This shit is hot like a stove
My pussy glitter as gold
Tell that lil’ bitch play her role"
Cardi B:s röst ekade mellan träden och en djupt pulserande bas fick tanter att spilla sitt kaffe och slumrande småbarnspappor att vakna ut sin dvala på luftmadrasserna. En havsörn lyfte på andra sidan vattnet och flaxade skrämt i väg över tallarna medan Cardi fortsatte sjunga om män som vill simma med sitt ansikte i hennes ”sjö”.
Jag är ingen motståndare till modern teknik men det finns vissa innovationer som i händerna på fel person blir, om inte farliga så åtminstone fruktansvärt irriterande. De där Bluetooth-högtalarna som varenda tonårsgäng numera envisas med att dra med sig och förpesta sin omgivning med är just en sådan. Jag älskar musik och förespråkar den i många sammanhang, men dessa små högtalare som sitt smidiga utförande till trots erbjuder ett stort ljud är ett satans otyg.
Någon vecka senare var jag nere vid Djulöbadet med mina döttrar, vilket även i vanliga fall kan vara en påfrestande upplevelse. Just den här gången hamnade vi mellan två gäng med ungdomar som tycktes försöka överträffa varandra i vilka som kunde spela den högsta och mest enerverande musiken. Cardi B med sin glittrande pussy ter sig som Franz Liszt i jämförelse med de hjärndöda melodier som dessa osnutna sommarlovsfirare hade lyckats hitta i Spotifys unknaste hörn.
Jag minns då jag själv var i övre tonåren och tog med min bandare till stranden. Trots att volymen var uppdragen till max så hade den en ljudspridning på typ två och en halv meter vilket ändå var tillräckligt för att en slemmig typ skulle kasta den i sjön med blandband och allt. Ack, hur jag önskade att någon vänlig själ, gärna någon som gav ett mer respektingivande intryck än vad jag själv gör i badbyxor, kunde gjort detsamma med de fjuniga marodörernas högtalare.
Jag vet dock att det skulle det varit verkningslöst. Tillverkarna tycks nämligen medvetna om att deras produkt har just den här inverkan på folk. Varför skulle de annars gjort dem vattentäta?