Socialstyrelsen har kommit med nya rekommendationer för hur mycket alkohol en vuxen person kan dricka utan att det ska räknas som riskbruk.
Det rasar en kulturdebatt i Sveriges dagstidningar som handlar om att svenska romaner och kultursidorna i våra tidningar i alltför hög grad präglas av texter där skribenterna smetar ut sitt privatliv.
Just nu handlar det om litterära kvalitéer under hot – att sådant som form och språklig stringens riskerar att hamna i skymundan bakom stora känslor självutlämnande bekännelser.
Denna tidnings kultur- och nöjessidor utgör inget undantag – jag och mina kollegor och frilansmedarbetare skriver ganska mycket om oss själva.
Personligen har jag gjort det ända sedan jag började arbeta som journalist i mitten av 1990-talet. Inte i rena nyhetstexter, men när jag skriver krönikor använder jag ofta mina egna erfarenheter och tankar som källor och sätter in dem i ett större sammanhang eller låter dem spegla något aktuellt fenomen.
Genom åren har ni fått läsa om allt från mina funderingar om att färga mitt gråa hår och sälja makens vinylskivor till att uppfostra barn och bli utsatt för inbrott.
Ärligt talat så tänker jag ofta på saker jag är med om som bra "content" – oavsett om det gäller ett besök i sjukvården eller effekten av en ny mascara.
Inte i första hand för att jag VILL berätta, utan för att jag hoppas att läsarna ska kunna känna igen sig eller få inspel i sina egna funderingar i olika frågor. Jag uppskattar själv att läsa sådana texter. För jag vill veta hur folk tänker och gör i olika situationer. Jämföra eller få inspiration.
Ett aktuellt exempel är de pinfärska – och utskällda – råden från Socialstyrelsen om alkoholkonsumtion. Hur mycket eller lite alkohol folk dricker eller bör dricka är ämne jag vet att många har både åsikter och frågor om.
Jag själv vill gärna veta hur andra personer konsumerar alkohol. Dricker de mer än de rekommenderade max tio enheterna per vecka? Håller de med om att den som dricker mer än fyra enheter vid ett tillfälle per månad ska erbjudas vård?
Det räcker ju i så fall att tugga sig igenom en typisk trerätters med fördrink och vinpaket varje månad så är man ett fall för Vårnäs behandlingshem. Eller att klämma tre stora stark på Oktoberfesten.
Samtidigt kan man alltså dricka tio enheter alkohol per vecka utan att det betraktas som riskbruk. Det låter ju ganska mycket i min värld.
Så här ska jag bjuda på lite självutlämnande fakta om mitt eget drickande som ni kan spegla er i. Först och främst att jag normalt aldrig överskrider Socialstyrelsens rekommendationer om tio glas i veckan – möjligen om jag är på en semesterresa med ett kompisgäng, vilket typ aldrig inträffar. Men det händer att det blir mer än fyra enheter per kväll – om jag är på en väldigt rolig fest eller klubb och särskilt på sommaren.
Där kanske jag gick för långt och hängde ut mig själv?
Jag har tappat räkningen på hur många nätter jag har legat vaken i ångest över att jag har varit för privat eller avslöjat för mycket i någon krönika, skrivit något som kanske kan drabba mina barn eller min man.
Men när morgonen gryr brukar det så gott som alltid visa sig att det är det just de krönikorna som läsarna uppskattar och hör av sig om. Därför kommer jag att fortsätta skriva om mig själv. Och läsa texter som andra skriver om sina liv.