Veckans största snackis blev en docka som hängts upp utanför Stadshuset i Stockholm. Dockan, som hängde upp och ned, föreställde Turkiets president Erdogan.
Det var ett ganska smaklöst tilltag. Jag minns själv hur förbannad jag var på 1980-talet, när Moderaterna på ett av sina partimöten på Scandinavium i Göteborg kastade runt en docka av Olof Palme, som deltagarna uppmanades att slå på.
Det är moraliskt riskabelt att skämta om att misshandla eller döda politiska ledare.
Utrikesministern och moderaten Tobias Billström var också snabbt ute och fördömde händelsen. Han bad Turkiet om ursäkt och gormade om att aktionen riskerade Sveriges säkerhet.
Och just där blir hans reaktion problematisk, och även om han senare också lagt till att aktionen var laglig, är kommentarerna i sig ett potentiellt hot mot yttrandefriheten.
För på vilket sätt är aktionen ett hot mot Sveriges säkerhet? Och på vilket är det ens ett argument i en yttrandefrihetsfråga?
Över hela världen ser vi i dag hur auktoritära ledare, Erdogan är en av dem, använder nationell säkerhet, kamp mot påstådda terrorister, kränkningar av religionen eller något annat som ursäkt för att inskränka det fria ordet.
Sverige gjorde detsamma under andra världskriget, då landets tidningar censurerades för att vi var rädda för att det skulle göra Hitler förbannad och därmed mer benägen att invadera. Inte minst Eskilstuna-Kuriren var utsatt – vid två tillfällen, 1941 och 1942, tog staten upplagan i beslag på grund av kritiska artiklar om Nazityskland.
Då fanns det ett reellt hot. Det gör det inte i dag. I alla fall inte från Turkiet.
Det är möjligt att aktionen nu bromsar upp den svenska Nato-ansökan, men det hotar bara på ett ganska abstrakt plan rikets säkerhet.
Och det är inget argument mot yttrandefriheten.
Det måste vara tillåtet att göra sådana saker. Ta Charlie Hebdo som exempel. Gång på gång publicerar tidningen otroligt grova satirteckningar som gör ledare i andra länder upprörda. De har även publicerat bilder på Erdogan som inte är långt ifrån vad aktivisterna i Stockholm gjorde.
Frankrikes president Macron bad inte om ursäkt för detta. Och han talade absolut inte om att det skulle vara ett hot mot Frankrikes säkerhet.
Politiska ledare måste ha mer is i magen när sådant här händer. I alla fall om de värnar yttrandefriheten.
Annars kommer vi få ett helt annat samtalsklimat i det här landet.